Jag tittade på väderprognosen

innan jag lade mig. Oväder utlovades i dag och på fredag. Så lite förberedd var jag när jag försiktigt lyfte på gardinen. Regn, det såg jag. Fast när jag kommit upp och tittade ut genom fönstret (lite distraherad) när jag bad laudes, så virvlade snöflingorna, närmast horisontellt kan man säga. Och jag känner mig lite bekymrad över fredagen också, Yngstes hitresedag.

Men jag ska koka saltlaken till skinkan nu. Jag som inte tror att salpeter är särskilt nyttigt har saltat in egen skinka i evigheters evighet. Och sen ska jag hitta på nån sorts lunch också av det som finns hemma.

Och maken klarar än så länge penicillinkuren bra. Och sov bra i natt. Vi var uppe en enda gång och det var dessutom så sent som halv sex, sen lade jag mig och tyckte att jag bara blundat när jag upptäckte att klockan faktiskt var 7.45. En lättnad.

 

Det blir som att bo på hotell

för maken, dvs han får yoghurt till frukost. Yngste erbjöd sig att koka gröt, men jag vet av viss erfarenhet att grovt rågmjöl tar ett par gånger innan man får till, så jag tror att det får bli flingor. Han får väl strö linfrö över för allt i världen.

Märks det att jag är en aning stressad? Å andra sidan får jag till saker ibland, bilfirman ringde nyss och berättade att däcken kommit och kanske skulle jag boka tid för att sätta på dom? Och jag sa milt till mannen i andra änden att det var redan klart med det, om en timme har jag överenskommen tid, så då står jag där. Sen såg jag på instrumentbrädan att det är service due soon också, så jag får väl boka det med. Jag är petig med sånt, även om det är dyrt, det kan bli dyrare på sikt annars.

 

En ganska förfärlig natt

– ja, ur min egen synpunkt då. Inte mycket sömn alls, mycket hosta, stup i ett. Maken sov rätt länge, till halv sex, och var tydligen inte alls störd av mig.

Nu är planen att ganska omedelbart gå till coop, där dom stackars människorna redan traskar runt och städar golv och plockar fram, och handla lite. Sen ska jag – jo då!!! – ringa vårdcentralen för konsultation, dvs för att få en tid när dom ska ringa upp mig. Jag tror förstås inte att det finns något att erbjuda mig, men jag känner mig lite lätt desperat nu.

Min värdinna under avlastningsdagarna hade nyligen varit på högtidlig löftesavgivning hos nunnor vi känner och då hade biskopen hållit ett tal, där han tydligen bland annat hade talat om att när vi steg upp på morgonen och tittade på den sorgliga bilden i badrumsspegeln, skulle vi tänka att det var Jesu ansikte vi såg. Jo men visst. Fin och god tanke. Fast just i morse krävde den en del av sin kvinna, det kan jag säga. Over and out.

 

Samlar ihop mig lite grann

– maken är duschad, vilket rent fysiskt är rätt ansträngande för mig. För honom är det självklart också psykiskt jobbigt, att inte kunna sköta sin egen hygien, att vara så utlämnad. Och han tittar på sin kropp och känner inte igen den, förstås. Fast för mig är det så att han fortfarande bor i denna kropp, förändrad är den, men jag minns hur det var. Faktiskt.

Och tjugo över tre skulle han förklara alla detaljer i en dröm, han hade ordnat nåt militärt högkvartersjox i närheten av en järnväg och var så nöjd med det. Frånsett att jag tycker att det är lite märkligt att han den senaste tiden drömt flera drömmar om militärliv, så var jag inte intresserad av någon dröm alls så dags.

Sen fick jag vakna i fred, huvudet fortfarande tungt, hostan slår till när man minst väntar det och har gett träningsvärk både här och där. Men promenad blev det, inte alls kallare än i går, trots att man utlovat minusgrader. Möjligen var det kallare vid midnatt, då gnistrade stjärnorna – jag såg Orions bälte tydligt.

Och jag kan bara hoppas att det kommer att gå bra för Yngste och ene svärsonen, som ska packa ihop hans tillhörigheter och köra hit. Jag ska baka limpor.

 

Jag har en grå tröja

i två grå nyanser – nej, jag orkar inte ta bild, tro mig på mitt ord, den är fin. Maken köpte den i Italien för väldigt många år sen och den håller fortfarande, den är min räddning när det blir kallt och fuktigt och jag blir, som farmor skulle sagt ‘alldeles rålös’, när jag inte vet hur jag ska hantera livet. Då är den här grå tröjan en hjälp.

Lite bättre är det med rösten, jag kan göra mig hörd och förstådd nu, men plötsligt kommer det ett hostanfall ändå. Och det värsta är att jag, som inte alls annars har problem med inkontinens, efter allt detta hostande måste tänka mig lite för. Det har gått bra hittills, men man vet aldrig.

Och i morgon fm ska jag skjutsa svärmor till hennes bror, det har inte riktigt framgått om vi ska ta en tur till kyrkogården också och tända nåt ljus på hennes föräldrars och på svärfars grav. Det är viktigt inte bara för dom, utan också för att kusin R, som bor bredvid kyrkogården, håller stenkoll på hur folk sköter sig. Inget slarv där inte.

 

Jag letar lite

– det var ju det där att det är två månader till Jul och rentav bara lite mer än en månad tills somliga fyller ett år. Entusiastisk farmor tänker sig att köpa en syskondocka till den nästminsta har. Problemet är bara att jag inte kommer ihåg hurdan det var och jag kan rimligen inte köpa en likadan, jag får kolla ordentligt vid nästa besök. Jag minns att jag köpte en älgdräkt. Så jag har inte tappat minnet helt.

Och jag är lite skör just nu, hostandet och handlandet är precis vad jag orkar, jag och maken har haft ett par bisarra samtal redan i dag, han hör inte vad jag säger – inte så konstigt med min röst – och jag försöker upprepa och då ska han nödvändigt upprepa igen vad han missuppfattade. Så att jag säkert ska förstå. Problemet är bara att jag tyvärr inte känner mig förstående på något sätt i dag, och han blir så inspirerad när jag låter konstigt att han måste imitera mig då, och det höjer inte alls humöret, inte hos mig iaf.

Och inte har jag nån särskilt bra bok i närheten heller. Och jag tänker på att om en vecka har jag inte tillgång till tjockt:n heller, den står liksom i Yngstes rum. Jag får väl se till att ha en bättre bok i närheten då.

 

Jag skulle förstås önska

att ensamstående grannen bredvid inte hade bestämt sig för pojkfest i kväll, mycket musik av en sort jag inte förstår mig på, och mycket prat och rentav en del sång. Och av deras volym sluter jag mig till att den där möjligheten man ibland kan ha att försynt (hm) knacka på dörren och be om lägre volym, den har flaxat bort för ett tag sen. En kort stund hoppades jag att det var en förfest och att dom skulle dra vidare, men så tycks det inte vara.

Jag är så pass trött att jag kanske somnar ändå. Och sen befarar jag att jag ändå kommer att vakna och hosta så att jag väcker maken. Jag har numer en talröst som skulle fått Zarah Leander att låta som en gossopran.

 

Dofter och annat

jag är ju förkyld, känner nästan inga dofter alls. Men den där doftsprejen i badrummet känner jag, om man säger så. Jag vet att maken är beroende av den, och jag har köpt en som luktar hyfsat. Jag klarar inte doftljus heller. Förr hade vi en luftfuktare under cembalon längst in i huset och det hände (alldeles för ofta) att maken trodde att jag inte skulle märka om han pytsade i ‘tropisk havsbrisdoft’ i den. Jag behövde bara öppna ytterdörren, så vrålade jag. Varenda gång.

Men den här gången sprejade han på innan han gick uppför trappan för att vila lite. Och en stund senare dök jag ner i aromen för att be vesper. Och det fick jag göra med ljudföroreningen av folk som högt på tv diskuterade sociala medier på finska och svenska. Hade dom bara pratat finska hade det varit bättre. Men remoten var borta. Totalt.

Sen när jag gick upp för att hämta maken så hade han den i bröstfickan. Varför i all världen? undrade jag lätt irriterad. Ja men, självklart, han ville ha koll när han gick in i badrummet. Han tyckte inte alls att det var orimligt.

 

Fin dag i går

Som ett sammanträffande så ligger jag totalt utslagen i dag. Sover och sover. Men ev hunger stirrar mig i ansiktet, så jag cyklade till Maxi nyss. Bara en liten skur på vägen dit. Det är max 7-8 min uppehåll mellan skurarna, så jag hade tur på hemvägen. Det är konstigt och  lite sorgligt att bli alldeles utslagen av en vanlig fin dag. Jag hade tänkt att det skulle dammsugas och allmänt städas i dag, väldigt inspirerande och intressant – men när det inte blir gjort så är det ännu tristare. Lite slut har det tagit just nu.
Men maken är pigg och alert – jag trodde han vilade, ev sov, men han pratar med sin mamma i telefon, och det är inte så vilsamt. Bara han är nöjd så.