Förutom

att det svagt känns som om jag har dragit på mig en lättare magkatarr eller så, så lyckades jag tydligen sent i går kväll att skära mig ytterst på höger långfingers topp, förmodligen på ett papper, jag var inte i närheten av en kniv. Det kan ha varit min praktiska hyvel för hälförhårdnader också, som jag använde på morgonen och sen gjorde jag rent det lilla rakbladet. Jag kan ha varit oförsiktig och sen inte märkt det innan ansiktsvattnet. Men magen är inte glad.

Och tack, jag äter aktivia, då lär ju enligt reklamen magen le. Inte så mycket av det här, och inte är den väldefinierad heller. Å andra sidan har jag släpat med mig den hittills, så det får väl visa sig om den lugnar ner sig om ett par dagar. Choklad kanske är nyttigt?

 

Solnedgång

i backspegeln. När jag åkte hem från lilla kyrkan i skogen och tittade i backspegeln var det en helt underbar solnedgång, rosa horisontella moln mot en ljusblå himmel. Det blir mörkt fort nu.
Förra veckan kunde jag inte åka dit, då hade jag hostat sönder mig och de närvarande. Så just nu hoppas jag att maken i morgon känner sig ännu bättre än i dag. En ‘vanlig’ förkylning tar mer på honom nu än vad det gör på nån som är grundfrisk. Lätt hänt att detaljer trasslar till sig lite extra. Men på lördagen kommer han att kunna vila en del. Jag vet också att det betyder mycket både för honom och mig att möta vänner. Och på söndag em blir det Äldstas familj.

 

Då får vi se

– om det här går bättre. Just nu i ugnen: potatiskaka (riven potatis&lök, vitlök, persilja och lite olivolja) och helstekt oxfilé. Sallad och köpt bea. Äter dom inte det här, så blir det definitivt torgkiosken. Eftersom det ska åkas till kyrkan em blir det inget rödvin, tyvärr.