om tvättandet. Jag har öst över den rena (hoppas jag) tvätten i torktumlaren. Jag har inte använt torktumlare på mycket länge, men den här såg rejäl ut. Och jag hinner rentav tvätta mörk fintvätt också, en lättnad det här att få allt klart på ett bräde liksom. Men det är klart att jag föredrar att bara kunna ta ett steg från hallen, och så tvätta när jag vill. Det är lite mer stökigt att ta hissen och gå genom huset och ut på trottoaren och sen en bit bort och låsa upp en port och in på gården där och nedför en trappa och så låsa upp den dörren. Jag hoppas bara att det inte regnar, när jag ska bära tillbaka den torra (?) tvätten. Det ordnar sig. Det känns iaf enklare än att knacka på hos grannen.

ute var väl hälsosam, kanske. Och på torget har man redan fixat en ny gran, snäppet snyggare än den som ramlade i Gorm. Och jag fick ut paketet och gick till apoteket med hyfsat raska steg och jag var väldigt tacksam att alla stolarna var lediga, så jag kunde sitta och vänta på min tur. Och sen fick jag ut makens nya mediciner, som jag kunde betala direkt vid utlämningsdisken, en lättnad att slippa stå i kö en vända till. Receptarien såg att jag såg blek ut dessutom.

På coop lyckades jag komma först till nyöppnad kassa, en lättnad att slippa kö där också. Jag har hyfsad förståelse för att människor har svårt för sina kort och sina koder och var man ska trycka, men just i dag var jag glad att inte ha ett par såna framför mig. Jag behövde komma hem.

Och efter ärtsoppan slog mig tanken att – tisdag, då var jag ju inte hemma på kvällen, jag missade veckans Leif, så visst var jag tacksam för svtplay. Nu är jag uppdaterad.

I går försvann det lagom efter ett sorgesamt mailutbyte, noga räknat två, men i ena fallet finns ändå nån sorts vilja. Jo, jag tror det. Fast det gör ont. Men det andra – låt mig bara vara i fred, vi kommer aldrig, aldrig att vara ense. Fast h*n läser inte här. Så vitt jag vet.
Och jag var tacksam att jag lyckades somna. Och där i drömmen dök någon upp och ville visa mig sitt hus. Jag har någon gång varit inne där som hastigast, annars har jag suttit i den trädgården på vackra kalkstensplattor, en underbar sommarfest. Men nu skulle jag i drömmen visas huset. Första rummet var en elegant och smakfull salong med ett runt vitt bord och blå fåtöljer runt, fåtöljer utan armstöd, och jag tänkte – ‘här kan maken aldrig sitta’ och vaknade med ångest. 03.15. Sen malde tankarna till 05.30 och när maken ville upp vid sju och jag äntligen nått sängen igen, så sov jag till nio. Annars hade vi aldrig lyckats ta oss till döttrarna.
Så jag har större delen av dagen suttit på Tvåans skuggade altan och ätit och pratat. Och tittat på mina underbara flickor och deras barn. Deras körsbärsträds blomblad blåste ner över oss hela tiden, milt och varsamt. Vi satt med de vita bladen i håret och över oss, överallt detta vårliga underverk. Jag förstår japanerna.

Det köptes ju en ny symaskin här före Jul. Och det var ett litet h-e att använda den ‘automatiska’ trådträdaren, jag höll på att bli galen, och var övertygad om att jag skulle få sy med vit tråd resten av livet. Men nu var ju fickan på sonens träningsbrallor trasig, mörkblå, och dessutom borde äntligen makens nya byxor fixas till så att han kan knäppa dom med en hand. Och nya byxor är inte helt sant, dom har hängt för fixning rätt länge.
Men när jag tog fram maskinen och testade lyckades jag snabbt och lätt spola på svart undertråd och TRÄ övertråden, dvs maskinen gjorde det i princip själv, lätt som en plätt, jag förstår inte varför det inte gick förra gången. Det kunde inte varit enklare. Hm.
Och makens byxor behöver faktiskt inte fixas före helgen – vi är borta, dvs jag följer ändå med in på främmande toaletter och jag kan fortfarande knäppa herrbyxor. Jo då. Och dit vi ska blir det inte lika illa som att tränga in sig på toan i tågets 1.a klass. En upplevelse, i sht att ta sig ut igen. Man liksom väller ut. Och maken lyckades inte riktigt få med sig foten heller över tröskeln. Jag undrar vad hon tänkte, som stod i kö dit och hur naturligt som helst böjde sig ner och lyfte makens fot.