dag vi har haft. Både i går och i dag. Och i dag vaknade jag lagom för lilla promenaden i solsken. Det är alldeles underbart att gå under bokarnas kronor med solfläckar på marken och fåglarna sjunger. En välsignad början på dagen.

Sen upptäckte jag att jag hade inte hanterat listan på vad som finns i frysen särskilt bra, det jag trodde fanns inte kvar, så det blev en mycket snabb promenad till coop innan gästen kom för att köpa lite färs till den planerade lasagnen. För säkerhets skull köpte jag lök också, så här års har löken en tendens att må dåligt i mitten.

Och sen har vi druckit kaffe, pratat, ätit och haft det så bra. Jag är lyckligt lottad med fina vänner.

blev fredagskvällens förtäring. När vi flyttade hit för tre år sen slängde jag en samling Allt om Mat, men några ex behöll jag, bl a ett med gratinerad krabba. Det är inte alls illa.
Egentligen hade jag tänkt ta en halv promenad, men trots allt väntar jag till i morgon. Man ska nog ta det lite lugnt. Ibland.
Och jag tog mig samman och tvättade håret efter denna underliga vecka. När jag går upp på morgonen och ser att jag ser ut ungefär som Kramer i håret, då är det verkligen dags. I synnerhet som håret alltid har varit en glädje för mig. Jo, jag har åtminstone haft vackert hår. Nu börjar det komma en ny färg också, men det får vara så. Jag skulle ändå inte kunna hitta en toning som blev så bra som det varit. Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt, står det i Ordspråksboken. Lika sant nu som då. Fast någon sa en gång, i en annan tid, att jag hade vackra händer. Ett  minne med värme och  tacksamhet.