är det väl ändå. Fast jag handlade den traditionella skivade skinkan, det vanliga lördagsnöjet, och tänkte när jag gick hem i det dämpade solskenet, att det var rätt skönt att ha bekväma skor, yllekofta och vindtät jacka. Jag minns ju när det var självklart att klädseln sista april var nån sorts klänning och snygga skor.

Och jag är så pass försoffad att jag nog inte ens går till torget och lyssnar på kören. Jag hörde nyss vårsånger från tv:n. Och brasa blir det inte tal om. Jag minns när en åskådare vid en traditionella elden ringde brandkåren. Alla andra hade full koll, men just den knäppskallen trodde att han gjorde en insats, så mitt i sångerna kom brandbilen med sirener och allt. Stämningen blev frostigare. Men jag har sett tillräckligt många eldar, tror jag.

I morgon tror jag att jag gör rabarberpaj.

har jag förstått. Och kastat ut granen. Jag viker ju iofs ihop den, men inte än. Jag viker ju inte ut den förrän 23 dec och den står kvar till 13 jan. Minst. Det har hänt att jag inte orkat ta tag i projektet förrän en vecka senare. Och vintern pågår ju ändå, fast jag bor långt söderut. Och jag har en bukett fejktulpaner som jag brukar ta fram, riktiga dör inom tjugo minuter hemma hos mig, oavsett vad jag gör. Potatismjöl i vattnet, kapa stjälkarna, ställa svalt på natten (det vill till att det ens hinner infalla en natt innan dom säckar ihop, kan jag säga) – dom gillar inte mig.

Fast jag började just fundera på ett färgstarkt projekt, någonstans i alla lådor har jag ett klassiskt marimekkotyg, så himla klassiskt att det inte förs längre, i solgult/vitt/orange – skulle jag kanske använda det till nånting? Fast det är ju det här med att ta fram symaskinen. Jag väntar på lite mer vår, lite mer ljus. Och snart ska jag gå och titta på kycklingen, den har varit i ugnen tre och en halv timme nu.

ändå. Självklart. Fast i går när vi kom ut på gården där väninnan bor hördes tranorna skrika i skyn och då visade det sig att väninnan aldrig sett cirklande tranor, lite märkligt. I dag när jag åkte hem såg jag efter ett par kilometer så där tjugo stycken som elegant cirklade runt och när jag tittade åt vänster gick säkert hundra på åkern. Vackert.

Sen när jag närmade mig hemmet låg det snöfläckar i dom sydliga dikena, jo då, det hade snöat lokalt i går kväll. Men i dag var det alltså fantastiskt och jag såg en man som gick och åt strutglass när jag åkte i väg till kyrkan. Och makens kudde var upphittad och är hemforslad nu. Om tre veckor åker jag norrut igen, fast lite längre den gången och maken följer med då. I morgon ska jag försöka beställa tid för sommardäck, till cykeln också. Fast jag har – nästan – vant mig vid cykelhjälmen, så jag får väl fortsätta med den ändå.

Lite trött är jag nog och egentligen har jag inte ätit så organiserat i dag, jag var lite tidsoptimistisk när jag åkte och fast det inte alls var långt att hämta maken, så blev det lite ont om tid – jag hann med en omelett och ett knäckebröd och två minitomater och det var kanske i underkant. Jag gissar att jag kompenserar i morgon.

somnade jag som ett utblåst ljus ungefär här på eftermiddagen. Och det känns som om jag hade kunnat sova många timmar till. Ibland undrar jag hur länge jag skulle kunna sova om läge uppstod att jag inte behövde gå upp. Jag lär aldrig få veta.
Och jag har en färdig tvättmaskin som ska hängas och diskbänken är avröjd. Även om jag känner det som om det enklaste vore att bara lägga mig ner på golvet och bli liggande, så behöver det ju inte se ut så runtomkring mig. Att hålla sitt yttre kaos i schack. För den som undrar ägnar jag en och annan tanke åt andra också, långt borta från mig. När den ‘normala’ tillvaron skakas om påverkar det många, ringar sprids som på vatten. Oro och bekymmer fortplantar sig med samma hastighet som bananflugor ungefär.

– det är jag det. Nu har jag sovit hela dan, inte bara em. Kort brejk för frukost och duscha maken, sova sen, lunch och kaffe, sova igen och nu hoppas jag kunna hålla mig vaken tills det är sovdags på riktigt. Men visst låter det normalt eller?
För säkerhets skull har jag tvättat håret nu, och då kan jag inte gå och lägga mig, det är så äckligt med långt blött hår.
Så måste jag gå och handla, har bjudit Äldste & sonhustrun på middag i morgon, jag tror det blir fusksaltimbocca och klyftpotatis, panna cotta till efterrätt. Inte mycket variation, men varför ändra nåt som är bra, som Äldste brukar säga.