kan ta tid att få till. Håret också. Nästan alltid tvättar jag håret samma veckodag, men av olika skäl blev det fel häromveckan och nu är jag helt vilse i pannkakan. Jag ‘borde’ ha tvättat i måndags och i dag är det torsdag. Och jag ser varenda gång jag passerar spegeln att det måste göras. Inom den närmaste kvarten har jag tänkt.

Och det här var första natten på väldigt länge som maken sov ända till nästan sju, jag vaknade förstås ändå en liten stund vid kvart i fem, men somnade om. Solen har långsamt brutit igenom dimman och var redan på väg att göra det när jag gick morgonpromenaden – äntligen f ö.

Sen fick jag veta att svärmor ändrat nåt av det vi var överens om hos entreprenören, opraktiskt och kostsamt blir det, och en mycket kort stund övervägde jag att försöka ändra henne tillbaka, men sen gav jag upp tanken. Jag kan tycka att det är dumt ur alla aspekter, men om hon nu har bestämt sig, så kommer hon bara att tycka att jag är hemsk och jag orkar inte ta det. Det tar en del energi.

Nu ska jag öppna frysen och plocka fram färs och tomatsås till italienska köttbullar.

– det märks under lilla promenaden. Bilar och cyklister i jämn ström tills jag kommer fram till bokskogen. Jag har inte riktigt koll på när skolan slutar här, men jag utgår från att nästa vecka blir det mer tomt. Jag kan inte säga att jag joddlade dom första hundra meterna i morse, men det blev bättre. Och jag ska verkligen försöka vara lite mer alert i slutet av veckan när vi gör en utflykt norrut. Först två och en halv timmes resa och sen ett litet stopp. Sen tre och en halv timme, fast mentalt ser jag det som en och en halv och två timmar, även om vi inte stannar. Efter första biten där tittar jag till vänster och ser vägen till barndomen, och sen är det den sista biten kvar.

Och i natt lagade jag mat i drömmen, inte undra på att jag är lite trött i dag. Jag kommer inte ens ihåg vad jag kokade ihop, det hade annars kunnat vara inspirerande eftersom det just nu känns alldeles tomt på inspiration. Men det är bara att plocka fram en bunt kokböcker och utesluta allt som kräver ugn. Ja, jag tjatar.

Adrenalinet slår till. I posten låg en kallelse till mammografi. Tjosan. Och det var förstås ett datum som inte fungerade. Och sen var det så himla bra att man skulle kunna omboka via webben. Kanske det kanske. Jag höll på i tio minuter och fick till slut beskedet att det inte gick att hämta tider. Då läste jag vidare på pappret och det fanns telefontider också. Minsann. Och den skulle hålla på två minuter till. Upptaget. Varför är jag inte förvånad? Mest irriterad faktiskt.

Men annars lyckades jag. Nu har jag bokat hotell till makens och min lilla utflykt om två veckor. Hotell i uppväxtstaden en natt, hittat på nätet bevars. Och så det vanliga hotellet nära Äldsta. En liten dos barnbarn också. Och jag ska se till att ha kameran laddad, ska ta bilder på hembygden. Och det blir glass också. Fast det är väl klart att det kommer att regna småspik och blåsa halv orkan. Och maken är underrättad om resan, han har redan börjat diskutera detaljer. Jo rå.

En grej till alla andra, som inte funkar så bra. Maken skulle ha en tid på labbet, dvs jag skulle ringa dit när som helst på dan och kunna få en tid. Tack! Jag gjorde spridda försök ett par veckor och lyckades aldrig få nån som svarade. Sen kom det en lapp från läkaren, som uppmanade mig att ringa labbet. Typ 3 jan. Och jag ringde ett par gånger, men inget svar. Men i går bestämde jag mig för att nu – segra eller dö, ungefär. Och genom att ringa upp flera gånger fick han en tid nästa vecka.
Och så har jag fått ‘välkommen till mammografi’ – tackar – 8.15 en måndagmorgon. Inget fel på måndagar (jo, lite) men att vara 8.15 i ett väntrum på stora sjukhuset som ligger 5,5 mil bort. Hur tidigt måste maken och jag gå upp då om han inte ska behöva sitta i nattskjorta till 10? Och även om han sitter i nattskjorta får han trycka i sig frukosten i ett väldigt tempo. i dag har jag försökt ringa dit. Inget resultat. Men dom har oförsiktigt nog lämnat en mailadress under tel nr. Så jag ger inte upp än. Och jag tycker inte det är särskilt besvärligt att göra undersökningen utom en sak – maskinen som pressar ihop och plattar till ens bröst har ett otroligt vasst hörn, som skär in i armhålan så det gör grymt ont just det.