och maken är förstås redan stressad över att det blir vintertid i morgon, visar klockorna rätt nu? Jo, det gör dom och jag ställer om i kväll, det ordnar sig. Om en kvart ska jag skjuta in den där limpan i ugnen, och börja titta på min lista på vad som ska med. Vi har en preliminär ankomsttid från Äldsta, troligen vid tre. Så jag tror att det mesta löser sig. Det finns en bekväm soffa med armstöd i lokalen, som maken får sitta i när jag flyttar bord och dukar och fixar med maten. Och böcker och tidningar finns det också. Det hade varit roligt att vara med alla barnen, men går det inte så får det bli så här.

Ett tag funderade jag på om jag skulle ta med några blommor ur dom vackra buketterna, men sen tänker jag att jg ska nog inte komplicera mer. Less får vara more just nu.

här. Maken pratade med svärmor som visste att berätta att lilla hittills Minsta nu är hos mormor och morfar och jag undrar förstås hur det är med svärdottern. Och jag vet ungefär hur tacksam man blir om folk ringer och säger – ‘är du hemma än?’. Det här med att gå över tiden för bf är en alldeles egen kategori tid, man kan inte ta sig för någonting. Åtminstone kunde inte jag det. Man vill bara komma igång, sen är det förvisso som barnmorskan sa sista gången till mig – ‘fast mitt i vill man bara hoppa ut genom fönstret’ – ungefär så. Och ju äldre man blir, ju mer elände har man hunnit se, så jag vankar runt och hoppas att allt ska gå bra. Det är inte självklart.

Förra året lyssnade jag på en påsknattsmässa på nätet och tänkte att jag åker dit nästa gång – en gång till vill jag allt få fira riktigt Påsk, när man står i mörk kyrka, tänder sina små ljus, läser alla läsningarna, sjunger Påskljusets lov, förnyar doplöftena och ser Herren uppstånden. Det kunde allt vara värt en resa, tänkte jag. Men nu visade det sig att detta år finns det två påsknattsmässor att välja på i min närhet.

Så jag har valt den som börjar om en timme, då behöver maken inte lägga sig så hemskt annorlunda mot andra kvällar. Visserligen betyder det att det blir en kort natts sömn för mig med sommartiden och allt inräknat, men det får gå. Hoppas jag.

Snart är det Påskens glädje. Allt gott till er!

Säkert tittar jag i morgon också, men annars är det nu dags för årets stora vecka för mig och många. Jag får möta många av de ungefär 200 från olika håll, som varje vecka ber för mig som jag för dem. Varje dag för dem som särskilt behöver omtanke. Många befriande olika människor.
Men viktigast – varje dag möter jag Honom som älskar mig mer än någon annan, som varje dag bjuder mig bröd och vin, den himmelska festen – redan här och sedan där i evighet!
jag kommer till dig, som den sårade kommer till läkaren – giv o Herre, mitt hjärta ro!