Det egna hemmet

igen. Maken vilar. Bilresan hem gick bra, jag råkade komma precis efter en olycka, en bil som kört in i en annans baklucka och ett antal bilar stod vid kanten, man hade just satt upp varningstriangeln och efter ett par km mötte jag utryckningsfordon, men det såg ganska välordnat ut. Hoppas det enbart var materiella skador, nog så besvärligt. Men ungefär där skedde en betydligt värre olycka för ett par år sen när vi var på väg åt andra hållet och då blev all trafik stående i någon timme.

Och jag kan bara notera att maken hade samma skjorta i dag som när jag lämnade honom. Jag är inte förvånad.

Och jag är, som alltid, väldigt tacksam över mina två dygn.

Sen undrar jag förstås. Någon hade ringt på makens telefon och velat tala med mig, det gällde tydligen ersättningen från kommunen, man hade bytt handläggare. Jag blir stressad.

 

Mot principerna

handlade jag på onsdagsförmiddagen, kvällen är lugnare. Men jag lyckades ta mig igenom alla dessa vagnar, som ställs lite hur som helst, och folk som går i bredd glatt pratande. Jag vill bara ut, helst med alla sakerna på listan i korgarna.

Och i går började jag fundera på en kvinna jag träffade för länge sen, maken kände henne bättre, och jag beskrev hur hon såg ut och han fattade vem jag menade, men vad i all världen hette hon? Jag vacklade mellan Kristina och Margareta, men sen dök Eva upp över minneskanten och när jag stod vid spisen så trillade efternamnet ner också. Triumf. Och jag googlade och hittade bekräftande ledtrådar, både maken och jag var nöjda.

Och Yngste och Tvåan och pojkarna hade varit och tittat på riksdagshuset och Livrustkammaren, i dag skulle det bli Gröna Lund och Uppsala. Dom håller tempot uppe.

 

Värmen består

– än så länge. Jag tvättade håret efter kvällstét och nu är det nästan torrt, och sen har jag ägnat mig åt den meditation sysslan att plocka ögonbrynen. Man får roa sig så gott man kan i värmen.

Maken säger fortfarande när vi sätter oss och äter – ‘men så tyst det är, så skönt’. Han vande sig vid en betydligt högre ljudnivå under veckan borta. Fast jag försökte finna lite relativ tystnad på uteplatsen nyss, men grannen hade piggnat till i kvällssvalkan och dragit igång rejäl städning, mattskakning och dammsugning så det stod härliga till. Ja, på sin uteplats också. Men jag försöker tillämpa ‘leva och låta leva’. Det är lite svårare när folk har en vrålande dammsugare i tassen, men det ska gå. Och jag gick in efter en liten stund.

 

Alldeles tyst

blev det till slut. En underbart vacker och stilla kväll med nästan fullmåne och innan dess en flammande solnedgång. Fast tidigare var det lite mer kaos, grannen på ena sidan satt ute och åt, väl bekomme, men med dörren öppen in till musiken – jag var svårt frestad att släpa ut svenska arméns marscher, men jag lät bli. Och nästa gång jag satte mig ute hade grannen på andra sidan pojkparty, så där fyra – fem unga män som kanske inte åt så mycket, men med sin dörr öppen för sin musik och då dånade den alldeles bakom makens nacke inomhus, så han blev lite otålig, men jag försökte tänka att det är mycket sällan det hörs något därifrån, och nu hade ändå tystnaden lagt sig. Förunderligt.

Och jag fick en bild av dotterdöttrarna på Tivoli, raringarna. I morgon tänker jag ändå ta min promenad och sen är det det vanliga schemat, dusch av maken, handla lite, laga lunch och sen laga söndagsmiddagen och en chokladtårta till måndagen. Jag hade tänkt göra tiramisu till söndagen, men jag vet inte om Leila eller nån annan auktoritet använt mascarpone, för det var tomt där. Jag får tänka lite annat, kanske.

 

Väckarklockor

lever ibland ett eget liv. Bredvid maken finns ju hans avhållna klocka-med-röda-siffror-i-taket. På dagen ser han inte siffrorna i taket – man kan köpa en svindyr som syns i dagsljus också, men där är vi inte än – och då händer det att han svänger på klockan för att se siffrorna på framsidan. Det hade tydligen hänt i går för han hade kommit åt nån av knapparna som reglerar väckningssignalen, som vi ALDRIG använder, men 00.01 brakade den igång och jag hade precis lagt mig ner, ovanligt tidigt för att vara jag, och jag fattade inte var det konstiga ljudet kom ifrån. Totalpanik rådde nån minut, men maken somnade om på ca två minuter.

Och jag har hunnit få påminnelsesms om paketen i Burträsk också.

Och jag tänker på dom som drabbas av den plötsliga katastrofen, hur den sen än ser ut, i sina liv.

I dag hade det f ö varit min mammas namnsdag, då förr i tiden innan man moderniserade namnen. Augusta. Hennes andranamn, alla kvinnor i hennes familj hette så. Så det gör inte jag. Men jag brukade ringa henne.

 

Det kom ingen mail

iaf inte i dag. Men jag ska skicka en artig förfrågan i morgon, men jag misstänker att det betyder att vi blev bortglömda/bortprioriterade i dagens planering.

Sen satt jag och lyssnade på radio när jag åkte till Mässan i kyrkan i skogen och där pratade man om reklam på facebook, hur specifikt den är riktad för att nå målgrupper. Om man t ex har status ‘gift’ så ska man inte få erbjudanden om singelsiter. Det lät bra, tyckte jag. Jag är rätt trött på ständiga påpekanden i högerspalten att i mitt närområde finns det en uppsjö våldsamt attraktiva herrar som inget hellre vill än träffa damer i min ålder. Och inte tror jag på det heller. Lika lite som på annonserna om att om man äter nåt äckligt så kommer man att ‘tappa’ två kilo om dagen. Sällan. Jag har varit med länge.

Men jag åkte hem och har nu kryssat i status ‘gift’ och med datum, men år kunde man inte lägga bakåt. Fb är rätt korkat ändå va? Så nu undrar jag om man nånstans kan fylla i att man är rätt nöjd med sin vikt så man kan slippa påpekanden om hur man ska kunna bli som en liten räka då.

Och jag var så tacksam att jag kunde åka till Mässan i kväll. Jag behövde evighetsperspektivet levande för mig.

 

Så här på kvällen

känns det som att det kommer att bli en bra dag i morgon. Nu när jag dels har vaknat, dels snart går och lägger mig. Då är energin alldeles tillräcklig för att planera morgondagen. I synnerhet som jag lyckades hasa i väg och köpa middagsmat för morgondagen, det blir kyckling i lergryta. Och planen är att baka limpor på em.

Fast ett litet projekt dök upp helt oväntat, glödlampan över köksbordet gav upp. Och i går gick en en lamporna bredvid datorn och i morse taklampan i badrummet. Lite underligt att så många slocknar nästan samtidigt. Och det finns inte någon med stor sockel kvar, så kökslampan kräver nyinköp. Inte för att det är så mörkt när vi äter just dessa dagar, men plötsligt hittar man inte rätt med gaffeln. Och så kan vi ju inte ha det.

Och jag stuvade in ytterligare en sats chocolate chip cookies i frysen. Dom försvinner raskt.