har sina särskilda kodord eller självklara uttryck. När jag sa till maken att morbrodern sagt det där om sädesärlan, log maken och sa – självklart – ‘kanske gal göken tionde maj också’. Och jag sms:ade Äldste att vi tittat på taken och att vi sett ärlan, och han svarade – lika självklart – ‘kanske gal göken tionde maj också’. För svärmor sa alltid – ‘ja, jag är född tionde maj och far hörde göken då’. Hennes älskade far, som dog i bukhinneinflammation när hon var fjorton. Det fanns inte antibiotika då.

Och maken fick ett brev från sin ena kusin i dag och han berättade om sin stora tacksamhet över det svärmor gjorde för hans mor, den ett år äldre systern, inte minst i slutet av hennes liv, när demensen smög sig på. Svärmor tog hand om henne, badade henne och friserade henne och pratade om deras barndom. Kärlek. Och till historien hör också att när svärfar fyllt nittio orkade han inte riktigt längre och svärmor vårdade honom hemma, tills hon nästan gick under, för han ville stanna hemma. Till slut blev det ohållbart och han kom till ett boende. Hon gick dit varje dag och gjorde allt hon kunde. Dessförinnan hade hon dagligen besökt sin sjuka mor, varje dag under de sista ett och ett halvt åren. Och det senaste året har hon besökt lillebror. Det ingår också i bilden av denna energiska kvinna. I slutet av veckan innan hon dog när hon pratade med maken det dagliga samtalet, så sa hon för första och enda gången, att hon kände sig lite trött. Då hade hon promenerat till brodern och sen ner till centrala samhället för att handla.

Sorg och saknad. Alla dessa år tillsammans.

Och i morgon ska jag laga maten till lördag och frysa in. Men mörkringlor blir det inte.

– kan jag bara stillsamt tillägga att jag har tallrikar att äta på, och t o m tallrikar så det räcker för enklare familjesammankomster, så jag klarar mig. Det var mest det att hela situationen gick över styr totalt, men jag vet, det blir ofta så. Bodelningar är sällan harmoniska tillställningar, man grips av alla orättvisor som inträffade i femårsåldern, typ. Min mormor, som var en rätt speciell dam, hade som nöje på äldre dagar att skriva bakpå föremål vem som skulle få grejorna efter hennes frånfälle. Och så ändrade hon sig och strök över i takt med hur osams hon blev med barnen, det skiftade en del. Hon var speciell, helt klart.

Och i morgon får jag inte bara ignorera mobilen, vi ska samåka, dvs vi blir hämtade. Då är det bra om jag har hunnit kamma mig. Och grötkokandet har förstås högsta prio.

till Jul nu. Kära nån. Men nu har jag hämtat mig från dagen, eller jag har nästan röjt upp i köket iaf. Långpannan som vi hade klyftpotatis i är kvar. Yngste hade förtjänstfullt klyftat och satt in i ugnen, så det fungerade ypperligt. Det var +7 i morse, men nu är det rätt sommaraktigt ändå, en vacker kväll.

Och jag funderade på temat ‘Sista steget’ som predikanten la ut. Kanske rätt förståeligt eftersom det var hans avsked från församlingen, men det var inte personligt på något plågsamt sätt, det ska sägas till hans heder. Men den där tanken att vägen kan se väldigt olika ut, men det sista steget räknas. Fast det är inte säkert att man vet att det är det sista, tänker jag. Så det gäller att hålla koll på vägen.

Och yngste dottersonen var påtagligt road av cembalon, som var lite halvöppen, ovanligt nog. Och han kunde ta ut melodier, så roligt. Maken började klaga över att han inte varit mer pådrivande om Äldstes spelande – läraren var dokumenterat tråkig – men det är så dags nu.

inte skriver särskilt mycket om just det, så är det självklart alldeles obeskrivligt förfärligt, allt det som händer i Frankrike och alla möjliga hörn av världen. Ondskan slår till. Och samtidigt måste man fortsätta leva sitt liv, med omtanke om dom som finns där. Tända det lilla ljuset där man finns.

Och svärmor hade inte hört om Frankrike förrän på kvällskvisten, och då ringde hon ett extra samtal till maken. Äldsta och familjen ska åka till Tyskland på söndag, och det tyckte svärmor var oroligt. Nja, visst. Och i Tyskland finns ju Köln, och svärmor hade uppfattat det här med övergreppen i Köln, och dom gick väl inte ut utan svärsonen? Och maken försökte säga att nu skulle dom ju inte till Köln, och han gissade att dom är ganska säkerhetsmedvetna, så gott man nu kan i denna värld. Men utland som utland just nu för svärmor. Och jag tänker inte ge henne mer ängslan och berätta om Yngstes preliminära semesterplaner, det får han ta själv.

– men jag tror att maken ville äta allmänna våfflor, eftersom han tvivlar på min förmåga. Just beträffande våfflor har jag inte egna tvivel, i sht som jag köpte en ny sladd till våffeljärnet förra året. Men förr hörde det till familjetraditionerna att maken ville grädda våfflorna, och det gick aldrig. Som i aldrig. Han, som normalt sett, har väldigt vårdat språk och aldrig svär, stod alltid i samband med våfflorna och skrek ‘helsickes’ med allt högre tonfall. Och våfflorna klistrade sig fast i laggen. Och han petade och skrapade och skrek att det är FEL på järnet. Nja, jag köpte annat järn, och det blev precis likadant. Sen övertog Tvåan och hennes man alla våra våffeljärn och gräddade våfflor rent professionellt en sommar och inget fastnade.

Jag kanske ska överraska honom senare i veckan. Just i dag känns det som om det räcker med den synnerligen bastanta variant vi fick.

att höra löss hosta, tänkte jag när nedersta grannens chihuahua började skälla. Den har verkligen skev självbild, jag minns fortfarande när den kom och skällde runt fötterna på mig när jag stod och planterade och jag inte fattade vad det var. Jag såg den inte. Den var visserligen valp då, men ändå.

Och vi fikade i svärmors barndomshem, hon hade fixat kaffe och sina fantastiska kringlor, förmodligen 50% smör, helt underbara. Och jag har sen länge gett upp tanken att få veta hur hon gör. Och sen for hon runt i jakt på dom kläder, som hon ansåg skulle finnas, men nån pyjamas hittade hon aldrig. Och Äldste och svärdottern log lite milt över det. Men hon var/är fullt övertygad om att tre par jeans och två rakapparater har försvunnit. Det får vara så. Och vi passerade Äldste och familjen som höll på att städa i sitt förra sommarhus där i närheten, någon skulle komma och bo där över andjakten, som närmar sig.

Jag är tung i huvudet, det kan bero på åskan som finns i närheten, det kan också vara en smygande förkylning. Jag hade nån sorts torrhosta redan innan jag träffade förra veckans värdinna och svärsonen hade rejäl snuva, så det finns mycket att välja på. Nu spelar det ingen roll alls, man kan drabbas av det mesta bara man går in på maxi. Och jag växlade om f ö och köpte årets första blåbär till kvällen.

– det är varmt och fuktigt och känns lite svettigt, det är sant, men jag tycker det är helt ok. Dock är det lite skillnad för maken, han som alltid, alla år, satte sig i solen och trots att han var ljus blev han snabbt brun och såg påfallande frisk ut, som man ju brukar tänka. Numer vägrar han, han vill inte alls vara i solen längre, han känner sig fuktig och obekväm, det är tungt för honom.

Fast jag såg någon prognos att det ‘ska’ bli +12 nästa fredag, så jag sitter här i värmen och kan bara själviskt hoppas att det kommer tillbaka lite värme senare. Och är det så här i morgon kväll tar jag fram fläkten. Och jag har druckit mycket vatten i dag, det blev lite hektiskt där ett tag, det slumpade sig så att alla kom samtidigt och då blir det lite trångt i vår minimala hall och jag var just i slutskedet och skulle ösa sallad i en skål och ha på lite dressing. Allt ordnade sig. Och i vanliga fall äter vi alltid fisk en fredag, men Tvåan är fisk- och skaldjursallergiker, så då anpassar jag mig.

Och det blev en liten – nå ja – bit tårta kvar, så den kan vi ta till kaffet efter maten i morgon.

med Äldste blev det i dag. Han kom förbi, han hade mer eller mindre blivit utslängd av vaktmästaren på sitt jobb, som tyckte det var dags att gå hem nu. Och svärdottern är och gratulerar en brorsdotter, så han tittade upp till oss. Och vi pratade lite om hans jobb, om grusning av vägar, om makens morbröder och släkten i allmänhet. Och tiden gick rätt snabbt. Med tanke på dagen, den danska nationaldagen, åt vi var sin Blomme i Madeira också.

Och sen upptäckte jag att det behövde vattnas mera, både det jag planterat i dag och en del andra krukor också. Den plötsliga värmen har den effekten. Fast egentligen skulle jag tvättat håret, och det blev det lite sent för. Ja ja, håret sitter där det sitter, så det kan förmodligen tvättas i morgon också.

– som jag ser fram emot. På tisdag em ska svärdottern på jobbintervju och då frågade hon om jag kunde ta hand om lilla nästminsta. Oh ja! Lilla minsta får följa med, hon är lite mer lättdistraherad, ger man henne ett kex, så sitter hon troligen stilla och sen har hon inte så mycket verbala åsikter heller. Men lilla nästminsta uttrycker ju sina tankar rätt tydligt och det är noga räknat inte hon som ska anställas. Svärdottern har tre jobb på gång, så nånting ska det väl bli till första september, när hon tänker sig att det ska rulla igång. Så i morgon em får jag väl lov att dammsuga under trappan där leksakerna finns, det är väl inte helt antiseptiskt i dagsläget.

Och jag andas in lite stressat, i morgon är det bilbesiktning. Den årliga upplevelsen när en brutal man traskar runt under bilen och slår på den med en hammare. Men jag har åtminstone färdiglagad lunch, soppa från frysen.

på Mors dag då. Dvs hon har varit här och ätit middag och pratat med maken om hans och hennes släktingar från Noa och framåt, ungefär. Mao en lyckad dag, hoppas jag. Jag har ingen att prata släktingar med. Men jag åt en alldeles för rejäl bit rabarberpaj med hemkokt vaniljsås, så nu känner jag mig totalt fyrkantig.

Yngste skickade ett glatt litet sms till mig på förmiddagen, rart av honom. Men annars känns det mest som om jag skulle kunna sova till i morgon.

Och det var lite rörande att höra svärmor berätta om när hon och svärfar började vara tillsammans, han var ju nio år äldre, och det är ålderskillnad så där i början. Och när dom så småningom hade kommit överens om att hon skulle flytta till Stockholm när hon var arton, så att dom kunde träffas mera, så hade hans mamma sagt att det var väl ingen bra idé, kunde han inte intressera sig för hennes ett år äldre syster i stället, för henne hade minsann mamman träffat lite mer när hon hade varit och besökt släktingar i trakten här, och det vore bättre med nån lite äldre ändå. Men svärfar hade stått på sig, det var svärmor han var intresserad av och så fick det bli. Och hon säger själv att hon har haft ett så roligt och intressant liv, som hon säger – ‘nån som var född där jag var, jag hade bara gått nån kurs i hushållning och sen kom jag till Stockholm och kunde göra en massa intressanta saker och fick roliga jobb. Fast när vi hade renoverat villan och Pappa ville köpa en villa till, då sa jag nej, jag hade målat tillräckligt då, tyckte jag.’