och jag stod där och plötligt hade kammen slörpat in i dammsugaren. Efter ett par sekunders tankeverksamhet kom jag på hur man öppnar den, och då stack kammen ut ur påsen, men själva påsen påminde om en välstoppad soffkudde ungefär, så nu är den bytt också. Alltid något.

Och det är alltid bra, när maken väl är duschad. Morgonen var lite knepig, för han hade ont och vaknade två gånger. Jag har all förståelse för att det är väldigt besvärligt, men jag kan inte göra så mycket, det är bara att låta tiden gå. Och faktum är att han somnade om, det var jag tacksam för.

Grått och ganska svalt ute, normalt sommarväder iaf. Jag tänker mig att jag ska ta en promenad senare, nu när svärmors lägenhet är klar och jag så småningom inte har trappan att springa i stup i ett, så vore det bra att återuppta vanan att röra mig lite.

– jag gör ju det, när håret når nedanför midjan. Det är inte helt lätt att klippa sig själv, men eftersom jag ändå har det uppsatt, så syns inte eventuella ojämnheter så mycket. Så nu känner jag mig lite korthårig, allt är relativt.

Och morgondagen blir lite hektisk, jag måste upp ungefär lika tidigt som i dag, för jag har lovat städmänniskorna att vara där vid nio och då ska helst maken och jag hunnit med gröten och kanske hinner jag rentav ta på maken en skjorta, vi får se. Och sen ska det handlas mat och så är det då nyckelöverlämnandet på eftermiddagen.

Maten är iaf planerad klar, lax med spenat.

Dessutom hämtade jag ut minnesalbumet från svärmors begravning i dag, vackra blommor och påminnelse om vänliga människor. Det var ingen blid av när min hatt blåste ner i graven, det finns väl gränser, men det är också ett minne.

och startar dagen. När man nu vaknar, så är det så man får göra, alldeles oavsett om det räknas som ett nytt år. Och nyheten och fräschören är väl begränsad, vi är oss rätt lika, vår situation är inte särskilt annorlunda. Jag antar förstås att under det nu innevarande året, så kommer vi att flytta, dvs ytterdörren är belägen fem meter bort eller så, men ett projekt är det ändå. Det tar en del tankekraft redan innan förverkligande s a s. Men än så länge fortsätter vi i vanliga rutiner.

Det blev lite sent i går, det är inte möjligt att somna i fyrverkeriet i vår närhet, så jag traskade in med datorn till maken i sovrummet och så lyssnade vi på domkyrkoklockorna i radion, så gott det nu gick över ljudnivån utifrån. Och ingen raket hamnade på vår balkong, en källa till tacksamhet bara det, och ingen föreföll ha blivit skadad i den absoluta närheten. Däremot hade jag en intensiv dröm där jag skulle ringa efter ambulans.

lite grann där, Bra Grannen och jag. Dvs hon ringde på dörren och jag tände ljus och plockade fram ett litet glas bristol cream och chokladfudge (som f ö blev väldigt lyckad). Vi kände oss båda alldeles lagom färdiga med det som ev ska göras. Yngste hade passat på att låna bilen och köra ut till Äldstes familj, lilla minsta har tydligen vattkoppor just nu. Det har vi haft, alla vi andra, så det ordnar sig. Hon hade hög aktivitetsnivå ändå, sa Yngste. Och så fick han träffa lilla hunden. Och han är effektiv, han har hunnit hälsa på farmor också. I morgon hälsar han på kamrater lite söderut. Fast vi har ett litet problem, han lyckades glömma en väsentlig del av sin laddare, men min fungerar tydligen. Så nu gäller det att hålla koll på vem som behöver ladda. Dagens i-landsproblem.

Och i morgon äter maken och jag ärtsoppa med västerbottenost på mackan. Möjligen dammar jag lite grann och tar fram ett par dukar. Frid och stillhet råder. Jo då.

alldeles snart. Och det är strålande sol, jag funderar rentav på att ta upp mitt kraschade promenerande. I eftermiddag. Om jag inte hinner somna i soffan, förstås. Fast jag hade tänkt ordna det här med limporna nu så det inte skulle krocka med makens telefonsamtal med lilla svärmor, men då ringde hon för ovanlighets skull själv här på förmiddagen. Nu är köket en bit från telefonen, men det är ju det där med svärmors hörande. Och maken som upprepar sina repliker för att hon ska höra vad han menar.

Maken hade ju med sig en lånebok till avlastningen, Herman Lindkvist om svenska kolonier, och jag tittade i den i går också. Inte visste jag att Bronx hette så efter första icke-native-american som var svensk. Fast världen är ju fylld av saker man inte visste.

– det där med västerbottenostmackan. Det blev ingen. Däremot tog jag ett digestivekex. Ja ja. Jag är lite opålitlig när det finns något att tugga på i närheten.

Och eftersom det är månadens sista dag, så har jag suttit och fyllt i timredovisningsblanketterna till kommunen om anhörigvårderiet. Och jag ägnade en liten kort tanke åt det här att jag läste om en utvärdering i tidningen, det handlade om omsorgen i vår kommun. Alla var så nöjd, mer nöjda än riksgenomsnittet. Jag har inte sett till den där enkäten, så det kan slumpa sig.

Sen satt jag – på min just nu rätt prydliga uteplats, den lilla gröna växten ser ut att ha överlevt f ö, bladen har slätat till sig – och tittade på balkongen i huset mitt emot, där Bra Grannen bor under. Hon är ju sällan hemma sommartid, då spelar hon golf och bor i sitt sommarhus. Men hur som, nu får hon nya grannar, dom nya håller som bäst på att flytta in. Jag såg plötsligt väldigt piffiga utemöbler där på balkongen och ett gigantiskt parasoll, som det kommer att bli intressant att se om det går att fälla upp.

Och min almanacka har förstås en ny bild, älgko med kalv, i trav.

kan se olika ut. I går kväll t ex, när jag lyckades dra ut det korta blonda hårstrå (makens) som tagit sig in i min högra stortå och irriterat mig under dagen. Ett kort blont hårstrå syns liksom inte så bra om man inte har tur med belysningen.

Och nu har den allra mest påtagliga fuktiga värmen försvunnit, men jag hann ta ut pengar och köpa lite hallon på hemvägen innan det började regna. Vi åkte till närmaste kyrkan och det var en särskild glädje att fira i dag. Det råkar vara Yngstes födelsedag, även om han inte alls är här. Jag skickade ett sms iaf, man är väl en modern mor.

Och det blev lite bråttom i morse, för jag hade plötsligt kommit på, före frukost, att jag skulle marinera kycklingen till middagen. Kommer man tio minuter efter i tidsschemat, så kan det bli pressat sen.

– visst står det en pavlova i ugnen. Där får den stå. Och jag kom ihåg att skura ugnsbotten efter västerbottenpajen, den läckte, och det kan bli förfärligt sorgligt nästa gång ugnen ska på. Men allt är klart. Det var lite arbetsamt att få upp marängsmeten, jag har nån sorts konstig handdriven visphistoria, som jag använder till maränger. Men jag får väl se det som träning, i brist på gym.

Och det är fortfarande – halv tio – mer än +25° här. Den varmaste midsommar jag minns, tror jag. Och jag glömmer aldrig den gången jag stod i ett professionellt firande med en dam från Kanadas sydligaste västkust, det var +8° och blåste lite grann. Jag försökte – ‘it’s usually much warmer’ och hon lyfte på ögonbrynen – ‘oh, really’. Jag såg att hon inte trodde mig. Det året slumpade det sig att så fort hon gick uppför flygplanstrappan slog sommarvärmen till, och höll i sig fram till september. Så kan det också bli.

man har när man är en tolvveckors stövarvalp. Det ringde på dörren och Äldste och valpen stod utanför, hon hade blivit vaccinerad nyss. Och efter en intensiv sniff runt citronträkistan traskade hon in och hälsade glatt på maken. Sen rullade hon ihop sig till en liten bulle och somnade helt fridfullt på afganmattan, så söt. Och sen satt vi och pratade en stund. Äldste hade med sig sin kaffetermos också.

Nu har maken och jag ätit lunch och tittat på Doc Martin, som maken nästan får ångest av. Maken är ju så himla social, så det här med någon som totalt ignorerar alla rimliga sociala koder gör honom totalt upprörd. Jag fnissar däremot. Jag tycker det är lite uppfriskande.

Och klockan ringde, limpdegen har just jäst klart. Så jag får ta och fixa till limporna och vara glad åt det. I dag går jag lite wild&crazy och handlar inte förrän efter sju. Det går säkert bra, dvs jag utgår från att trängseln är lite mindre då.

ute. Det var väl ändå onödigt, tycker jag. Och förmodligen fåglarna som låter väldigt numer.

Och jag är nöjd med frysen nu. Limpor står och jäser, tvätten är hängd och lite senare ska jag cykla och handla. Jag gick till tobaksaffären i kvarteret bredvid, och det kändes lite obekvämt med skor. Då tog jag ändå dom bekvämaste.

Just nu berättar en proffsig röst på tv att när kvinnor mördar, så är det oftast någon dom är satta att vårda. Det känns ju stabilt. Inte just för min del, men maken som ska till avlastning suger nog åt sig infon med blandade känslor.