En så fin dag. Värdinnan kom hem och hade förberett ätande, så vi åt. Och sen gick vi promenad, satt vid sjökanten och bara njöt av solen och kluckande vågor. Och så pratade vi och fnissade. Sen hade det varit alldeles perfekt om inte något lantligt pågått i närheten, jag vet inte exakt vad det kan ha varit, men det luktar nån sorts gödsel. Väldigt mycket. Vi gick förbi en restaurang där kocken just tittade ut och sa till serveringspersonalen – ‘men det luktar ju fan’, och jag kunde bara hålla med. Nå ja, det finns ju parfym just därför kanske.

Och jag vet att jag nästan aldrig numer sover en hel natt, sömnen är lite felprogrammerad numer, men det ordnar sig. En hel dag med stillhet framför mig.

– tror jag. Jag cyklade iväg i solskenet och var beredd att hosta upp så där 1200 för ett par skor och när jag kom till butiken hade dom ett par jag kunde tänka mig för 560. Lysande! Och sen traskade jag runt ett tag och såg inga som skulle vara bättre, så jag provade, fortfarande bra. Sen var det en annan sak att det satt en man och provade skor en bit bort, någon som jag faktiskt inte alls är förtjust i. Överlägsen och självgod är bara förnamnen. Han hade för vana att simma i badhuset på ungefär samma tider som jag, på den tiden jag gick dit rätt ofta, och han simmade utan att ta hänsyn till någon som helst omgivning. Dessutom råkade han vara ordförande i den kommunala revisionen och bar sig illa åt mot mig där också. Han hade suttit där sen jag föddes och det var – ja, jag är en lite usel människa – en rolig känsla när han blev utbytt just mot mig. Så sur han var. Nå ja. Så jag hukade mig bakom gondolerna, men jag hörde hur han försökte pruta med den mycket tålmodiga expediten.

Sen visade det sig att det var nån sorts extrapris dessutom, så jag betalade 470 till slut.

Och när jag kom hem hade nya grannen just satt penséer och påskliljor i sina krukor, så fint det blev. Jag får nog ta tag i det där också.

– i vanliga fall uppfattar jag det som lyx att jag faktiskt numer inte behöver störta upp på måndagsmorgnarna (frånsett mina promenader med maken till badrummet vid olika tidpunkter, men jag behöver inte UPP), jag har slitit rätt många måndagsmorgnar med ovilliga familjemedlemmar. Och mig själv.

Fast lite lyx är det allt att kunna hjälpa till, också en måndagsmorgon. Äldste ska lämna in bilen – igen – i morgon bitti, så då kommer jag att stå där utanför och så snabbt som möjligt skjutsa honom till jobbet.

Och sen på eftermiddagen har jag tänkt dumpa alla lucialinnen som jag har i en låda på vinden på honom. Med två döttrar som växer kan dessa särkar i olika storlekar komma till pass åren som kommer. När vi flyttade hit hade jag en dotterdotter och hon bodde inte ens i Sverige, så jag tog med hela packen hit. Bra om det kan användas.

var ute och fladdrade i dag. Så vackert. Och nu har svärmor och i viss mån jag planterat blommor på gravarna. Det blev en rivstart, kan man säga. Jag klev upp relativt tidigt, skyndade mig till coop vid åtta och drog hem maten lite raskt, läste laudes och kokade gröten. Sen gällde det vanliga, att få maken på rätt spår och så duscha honom. När han var klar ringde han svärmor för att höra om det passade att jag kom vid två. Det gjorde det inte. Nu med det samma, var det som gällde. OK. Men jag bäddade rena lakan innan jag åkte i väg.

När jag sen lämnat av svärmor köpte jag lite krukpåskliljor till inglasade balkongen och passade på att plocka bort den vackraste och mest hållbara tulpanbukett jag haft i mitt liv, annars brukar dom nicka lite depressivt efter två dagar max, men den här har stått en vecka, otroligt vackert bunden dessutom. Så det är påskafton här också.

Maken tycker ju, som bekant och helt förståeligt, att avlastningen är jobbig. Och ett nytt ställe är förstås jobbigt för honom (och mig) men jag kontaktar ansvarig på måndag. Det tillhör dom mer nybyggda i kommunen, så har vi tur har man egen toa. Det tycker maken är en höjdare. Man lär sig värdera vad som är viktigt.

Och jag åker en liten tur, den ‘vanliga’. Jag ska sköta mig, äta ordentligt och inte städa frenetiskt innan jag åker. Jag är lyckligt lottad som får ha en dag i relativ stillhet, tid att promenera, tid att vara i kyrkan. Och trevligt umgänge dessutom.

Och dessutom är jag lycklig för Yngste just nu. Han har klarat körkortsteorin i dag. Uppkörningen dröjer lite, men han är vid gott mod. Det är så skönt när nåt sånt är klart och jag var lika gammal när jag tog körkort. Och svärmor sa i dag apropå Yngste att – ‘han är så duktig som lagar mat och allting’ och jag sa lite behärskat att när jag var i hans ålder hade jag i princip två barn och lagade en väldig massa mat. Då fnissade hon lite. Man får liksom komma ihåg var man är i livet.

på vintern nu. Och då har den ändå inte varat lika länge som förra året.

I natt drömde jag att jag gick ensam på mörka varma gator i Visby (?) möjligen, stenhus och trånga gator, upplysta fönster. Ur en dörr kom prins C F med sin systers pojkvän, amerikanen, – maken sa häpet när jag berättade ‘vet du hur han ser ut?’, och det är klart att jag inte vet, men det var ju en dröm och jag hade sett en löpsedel i går om honom – och dom sprang snabbt ifrån en journalist åt andra hållet. Jag gick fredligt vidare och mötte så småningom en vän jag slog följe med. Och han berättade att regeringen bestämt sig för att flytta Påsken till juni. Det skulle passa oss i Sverige bättre och vi behövde ju inte bry oss om gamla traditioner. EU var visst tveksamma. Där nånstans väckte maken mig och det var väl bra.

lilla minsta (hittills) snuttan, lilla Klura, som blir 2 år den 4 juni.

Nog får man satsa lite för en sån tjej? Så jag har bokat hotell och laddar mentalt. Maken också, om man säger så. Jag beskrev att jag bokat hotell. Sen frågar han – ‘ska vi åka tillbaka samma dag?’ – och han förstår inte alls att jag blir galen. Han bara frågar ju, och det måste man får göra. Visst, men det är mer än 50 mil och jag har bokat hotell. Då är det klart för mig att vi inte bara åker upp och vänder. Våra mycket olika världar i ett nötskal.

som jag lärt mig i muminböckerna att man säger! Tryckande varmt och rätt mycket moln, rabarberpajen är klar, limporna åker in i ugnen om en halvtimme, gästen är på väg, disken ska fixas, lite potatis ska kokas, sen är midsommarafton här.
Fast Yngste blev hastigt bjuden till sin bror i kväll (ändrade planer – Äldste&hustrun skulle till en vän vars fästmö blivit akut jättedålig) – och farmor har ändrat sig fram och tillbaka, men kommer i morgon på middag. och ev kommer också Ä&hustrun då. Här gäller det att vara flexibel och förändringsbenägen, min bästa gren ju.
Och i morgon fyller Yngste år. Vart nu alla dessa dagar tog vägen.

Maken var hos tandläkaren en halvtimme, så nu kan han bitas igen. Totalkostnad 5 200 kr. Och under tiden passade jag på att kila in i cykelaffären vägg i vägg. Min nuvarande cykel är lite temperamentsfull och känns inte pålitlig. Om man tänker på hur gammal den är, så är det inte konstigt alls. I detta vackra vårväder gick jag in och hittade en svart (nähä!) Crescent, treväxlad – jag tror inte jag kan hålla reda på fler – med gråa blommor, också för 5 200 kr (extrapris). Det kändes så jämnt liksom, balans i utgifterna. I morgon em hämtar jag den. Nu behöver jag inte ta bilen till maxi. Jag kommer att susa fram som en vårvind.

Så har vi petat i oss mer skinka och kryddlimpa och lite till. Till sist, som alla dagar, våran sorts cappucino, saffransskorpor, i dag plus pepparkakor och för min del ett litet glas grappa till cigarillen på uteplatsen. Alldeles lagom.
Vattnet porlar från taken och det slaskar hejvilt. Så skönt att sitta inne. Och min trötta kropp vill bara vila. Fast nästan alla ‘helgmåsten’ är borta ur mitt liv sen länge. Men jag slappnar nästan aldrig av helt och hållet, och det är klart att det betyder att systemet säger ifrån ibland. Ska ta mig ner och lägga mig i soffan bredvid maken och förmå honom att titta på nån dålig film, som jag sen snabbt somnar ifrån. Så här på helgerna är det inga förlossningar att krysta med i.