– som att jag bara klagar, och det är jobbigt med rensandet, men det är samtidigt så skönt. En befrielse i varje svart säck jag fyller och transporterar bort. Mer luft. På många sätt. Det är verkligen alldeles besynnerligt så mycket man stoppar undan, det kanske kan vara bra att ha sen. Nej, väldigt sällan. Och det är klart, om man har mer utrymme än vi, så gör det inte så mycket, men jag tänker ju nu på barnen. Att dom måste rensa sen. Möjligen dröjer det ett tag, men jag ska verkligen försöka att inte samla på mig mer saker. Jag har en totalt osentimental bekant som ser det som en självklarhet att slänga alla brev och alla julkort. Där är jag inte riktigt än. Jag kommer aldrig att kunna skriva boken ‘Feng shui på mitt sätt’, nej.

Men mer struktur, mindre skräp, det borde jag kunna få till efter erfarenheterna denna vår.

Och jag är uppriktigt lättad över att resa bort ett par dagar och inte kunna ägna mig åt det här plockandet så intensivt.

Och jag har lite dåligt samvete över min garderob, det är svårt att slänga kläder man haft roligt i.

– på mig själv och mina diverse oförmågor att jag gjorde slag i saken och klev upp på skrivbordet och tog ner gardinerna. En sorts spetsgardiner, som jag i förra bostaden tvättade ibland. Här har det inte blivit av, men nu så. Och jag läste på om alla konstiga tvättprogram, som den nya maskinen kan stå till tjänst med, och det kan gå hur som helst. Om nu dessa gardiner klarar sig är det väl bra, om inte får jag disponera om gardinbeståndet. Vi har fn tre gardinkappor (eller vad man nu kallar det) med ett Frank-tyg och i blivande lägenheten kommer det bara att gå åt två, så jag kan nyttja den tredje i rummet med skrivbordet, om det skulle vara så.

Och jag har rensat lite mer i bokhyllorna. Jag har två kvar att gå igenom och så den lägre, långa, med mest pocketböcker i. Jag ska väl inte påstå att jag ser ljuset i tunneln än.

– är också planer. Fast för en annan dag då. Tanken var att gå till banken och kanske apoteket och handla nya blommor till lådorna på uteplatsen. Men dels började det regna, såna där plötsliga skurar som är så väldigt onödiga om man råkar befinna sig på cykel mitt i, dels hade Äldste ett ärende som helst skulle utföras utan två energiska döttrar – förskolan har planeringsdag – så dom kom hit under tiden.

Men enligt min mobil ska det inte bli regn i morgon, så jag skjuter på sysslorna till dess. Annat blir möjligen gjort i stället. Jag började lite planlöst plocka böcker ur hyllorna och det var kanske oplanerat i överkant, men det blir bra när jag är färdig. Men det är nog bättre att ta en hylla i taget. Jag har två och en halv hylla i rummet med skrivbordet och tanken är att den halva (låg hylla med pärmar för räkningar och sånt) ska rymmas inom dom två höga. Den låga hyllan kommer att bo bredvid min säng, tänker jag, och får då svälja en del av pocketböckerna i en hylla som måste slängas.

– när jag satsade på matjessill till i dag. Det är varmt och väldigt sommaraktigt ute, och sen är det extremt enkelt att laga. Jag köpte färsk potatis i går och kom ihåg att koka äggen vid frukosten, så det bör väl ta max tjugo minuter att få ihop.

Jag tog bilen och åkte bort till svärmors lägenhet, en av dessa ‘sista gånger’, för jag kommer att gå eller cykla på måndag och onsdag. Och nu är dom där små detaljerna utröjda. Det betyder visserligen att jag har en del i bilen, jag satsar på att åka till tippen på måndag. Och jag lyfte ut dammsugaren och tittade in i lägenheten innan jag låste dörren. Oavsett städningen och nyckellämnandet, så är jag klar nu. Med mycket hjälp av familjen förstås, men jag har gjort mycket. Jag ser det och jag vet det. Och jag vet också att den stora tröttheten, som jag känner nu, den går över. Fast jag drömde att jag städade i natt.

Förutom att jag har trasslat med vår egen, så har jag suttit med listan som det ska skickas sorgtack till. Och modern teknik i förening med svärmors telefonbok – alltså en liten riktig, blommig bok med anteckningar i – gör att jag just nu saknar tre adresser. Det tycker jag själv är ett rätt bra resultat, maken är mycket imponerad. Så nu är det bara själva skrivandet kvar.

Och jag fortsätter i morgon med min lilla lista, det är bara att hoppas att det som i dag ser rätt hopplöst ut kommer att lösa sig i morgon. Det är klart att jag skulle önska att det snart, alldeles snart, skulle bli lite varmare också, men det blir det väl.

I dag köpte jag dessutom säsongens allra första svenska jordgubbar. Odlade i växthus och rätt dyra förstås, inte den allra mest aromatiska sorten, som man lyckas skrämma fram så tidigt. Men doften var alldeles rätt ändå.

– jag kunde inte somna om i morse heller. Så till slut gick jag upp, nästan en timme innan jag brukar, men jag hann läsa lite jag inte hunnit med igår, så det var bra ändå. Fast det är lite varmt under ögonlocken s a s.

Efter frukosten hängde jag tvätt – underbart fortfarande – och sen var det coop, i den stilla förhoppningen att dessa nya tomater ska vara bättre än dom som mådde dåligt i går. Och så biblioteket, det var sista dagen på låneböcker och så sen brukar jag inte vara. Alldeles bredvid ligger en liten affär som säljer pappersvaror av olika slag, så jag köpte kort för att skicka sorgtack. Jag kom ihåg att köpa frimärken på coop också, fast jag stod och tittade på dom och kom fram till att glada hamburgare säkert är ett käckt motiv, men jag valde svenska flaggan ändå.

Sen har jag röjt undan tre nya svarta säckar, så jag ska till tippen med dom och dom andra som packades i lördags. Då blir det lite rymligare och mer luft. Inte för att det spelar någon roll för mig, men det känns ändå konstigt att visa svärmors lägenhet i detta röriga skick. Men jag har lovat mig själv att inte börja spara på omslagspapper till blommor eller begagnade vita kuvert.

– så där så att alla planer att cykla iväg bara försvann. Jag borde plocka porslin i lådor och sen handla lite. Men det tar emot i dag. Mer än vanligt. Men Äldste ringde (efter att ha tillbringat en del av dagen på ett lekland) och sa att dom kommer hit och hjälper mig att rensa bort Yngste skrivbord, ett steg framåt i vårt möbeltetris, på måndag.

Och nu skiner den lätt opålitliga solen igen, så kanske borde jag ändå fullfölja dagens planering. Jag vet att det tar slut ganska snart, det här plockandet. Men jag är verkligen inte där än.

– men kort, så kan man sammanfatta eftermiddagens aktiviteter. Maken har ett starkt planeringsbehov och betydligt mindre förmåga, om man säger så. Och han vill så gärna och så mycket. En del rent orealistiska saker dyker upp, sånt han kunde göra som frisk. Och då får jag bromsa, och sen återkommer han till exakt samma sak. Det är då det blir lite kort s a s.

Samtidigt kunde vi konstatera – eller jag iaf – att jag har betydligt större erfarenhet t ex att vara kund på begravningsbyrå. Sen ville han detaljplanera saker angående begravningen som faktiskt också är väderberoende, och jag kan inte riktigt styra vädret, så där har vi ett problem. En stund på eftermiddagen gick jag bort till svärmors lägenhet och diskade upp lite och letade papper och plockade hit det som ska ätas upp från kylskåpet. I frysboxen fanns i princip två limpor (hembakta förstås), en burk jordgubbar och så portionsinfryst köttfärs.

Nu får vi se hur sömnen ordnar sig i natt, jag lyckades nästan sova åtta timmar natten som gick.

Trots förståelse och uppmuntran live i går då, trots att maken tittade på ‘Bästa Hemtjänsten’ eller vad det hette, och den fantastiske läkaren där sa något om ‘…anhörigvården, som gör att svensk sjukvård inte stannar’, eller nåt sånt. Och det ligger det mycket, alldeles för mycket, i det men stundtals hjälper det inte ute i den där besvärliga verkligheten, den där jag alltid alltid har det yttersta ansvaret för allt.

För när jag kom ut i badrummet i går, så visade det sig att maken bara missat det här med rensa och borsta tänderna, han hade rest sig från toan och sen spolat lite vatten – så jag trodde han borstade tänderna – men han hade glömt vad han skulle göra, så jag kom in och tog på honom nattskjortan utan att kolla att tandborsten verkligen var använd. Och sen här i morse hade han verkligen ingen aning om hur morgonrutinerna fungerar.

Och i eftermiddag är det gravvård med svärmor. Dessutom har tydligen hon och maken bestämt att han ska följa med, och så ska vi åka förbi hennes barndomshem, makens älskade mormors hus, jag är osäker på om vi ska dricka kaffe där också. Jag hoppas inte, för det är väldigt jobbigt för mig, vilket ingen frågat eller bryr sig om. Det är både fysiskt och psykiskt för min del. Jag tycker det är svårt med tomma hus. Men jag anpassar mig och biter ihop, nej, det finns inget alternativ.

här är att natten blir åt kaoshållet. Maken ligger nu och jag har inte satt alarm på mobilen. Det är ingen idé att ens planera att handla före frukost.

Och jag satte mig i stolen vid tv:n på övervåningen i eftermiddags med den klara tanken att sova en stund, och det gjorde jag en timme. När jag vaknade ringde så småningom Äldste, han ville veta hur vi hade det. Och så berättade han om lilla hunden, en sån glädje. Fast jag gissar att han också har lite hektiska nätter, han sover på en madrass på köksgolvet med den lilla bredvid. Kanske kan vi åka dit i början av nästa vecka.

Och jag är förstås tacksam att åtminstone än så länge så äter maken sin antibiotika och har inte fått trassel med magen eller så, alltid något. Och jag vet ju, han har ju haft ett par infektioner under åren här, han har verkligen inga marginaler, han blir utslagen. Fast det här att jag själv inte heller har någon marginal, det är lite mer påtagligt den här vändan. Den där frusna känslan i ansiktet, den kommer av tröttheten.

Och jag stod nyss och mätte upp linfröna, som jag blandar i gröten, dom blötläggs över natten, och jag tänkte bara att jag väntar på morgonen. Som väktarna efter morgonen, som det heter i Skriften.