av makens morbror ska väl vara utförd nu. Med visst besvär, dvs kommunen ringde i går till svärdottern och det var lite komplicerat, kommunen har tydligen kommit på kant med färdtjänstbolaget, så transporten skulle ske via ett taxibolag som ville ha kontant betalning i förväg. Vilket då skulle innebära att Äldste eller svärdottern skulle ha behövt åka ner till korttidsboendet och lämna kontanter där, men efter viss diskussion blev resultatet att man kunde få lämna kontanterna på boendet han skulle till. Praktiskt. Och dessutom är han ju inte formellt färdtjänstbeviljad, nä för han har inte flyttat sig ur födelsehemmet sen hans bror dog. Trött blir man.
Fast svärmor var på gång. Det flyttades dit en stol och den ansåg hon noga räknat vara för hård och dessutom ansåg hon att den behövde kläs om, men som hon sa – ‘ja, jag har klätt om den fem gånger, så det gör jag. Och förresten, vet du vem som köpte den från början? Jo, det var jag, det var två stycken och jag fick dom för 12 kr och sen skickade vi ner dom med järnvägen och sen tog mjölkbilen dom hem’. Svärmor i ett nötskal. Och sen började hon, på sitt vanliga kommunistiska sätt – allt mitt är ditt – att efterfråga en fåtölj som Äldste fått på 80-talet (tror jag) och så småningom flyttat med till sitt studentboende. Denna fåtölj föddes förmodligen i början av 50-talet och under den tid den och jag var under samma tak, var det ingen som satt särskilt mycket i den, men den spred sågspån ur underredet i stora mängder. Och sen satt sonen och hans vänner i den tills han flyttade från studentboendet och då var den förvisso helt slut och fick väl uppgå i fjärrvärmen. Men den trodde svärmor att det var rimligt att anta att den skulle kunna vara bra för hennes bror. Och Äldste hade hängt upp gardinerna, annars hade förmodligen svärmor gjort det också.