småkakor står på plåtar i köket, alldeles färdiga nu. Och maken har lyssnat sig igenom Händels Cembalikonserter och är just nu på väg genom Goldbergvariationerna. Bra så.

Och jag kom förstås på att jag glömt lasta in dom oanvända flyttkartongerna från svärmors lägenhet, så det blir alltid något kvar. Men dom tar jag antagligen på onsdag, så kan jag köra vidare till IKEA och köpa fler och så passa på att handla på maxi, när jag ändå kör. Det blir bra, det också. F ö är det varmt att baka och jag har disken kvar.

Och lite kliar det i sinnet, jag tänker på att jag borde passa på och städa ur tre av skåpen här. Möjligen kan det vänta tills i morgon. Om det nu har väntat så här länge så. Och jag tänker vara radikal, saker jag inte använt och troligen inte kommer att använda heller åker nog i dom svarta säckarna. Och annat får också betraktas som uttjänt. Om jag inte på åren vi bott här druckit ur den där påbörjade flaskan vaniljlikör, så tyder det på att det finns annat jag hellre dricker.

– fast makens telefon och klockorna läggs i sen. Och min ryggsäck med datorn och mina böcker får också vänta lite. Men jag har varit ute i det strålande solskenet och satt in pengar och köpt äpplen. Jag ser fram emot en bilfärd i strålande vackert väder, både dit och sen hem också.

Och jag försöker låta bli och tänka på att jag kunde utnyttjat tiden här i dag bättre, plockat lite mer. Det får vara.

Jag ska skicka ett mail till min hyresvärd också att om tvättmaskinen kommer – vilket jag verkligen hoppas – när jag är borta, så får man självklart gå in med huvudnyckeln. Det vore en väldig lättnad om den fanns här, när jag är tillbaka.

– det är jag. När jag tänker på resan. Men jag andas försiktigt.

Och sen tänker jag på något helt annat. När vi hade vår middag här i lördags, så slumpade det sig så vid ett tillfälle att vi rörde oss lite runt i rummet och jag såg båda döttrarna framför mig i hallspegeln och det var länge sen jag tänkte på att vi är ganska lika, den lite suddiga bilden i dunklet där gjorde likheten mer påtaglig. Det var så roligt att det blev av. Möjligen håller jag på att piggna till nu också.

Och i morgon ska jag växla lite mer pengar, jag kommer ändå att vara ute och röra på mig, och just nu ser det inte ut att bli snö här.

Och jag har vattnat orkidéerna, en av dom tåligaste har två knoppar. Jag tänkte också på att snart kan det vara läge att köpa en amaryllis.

– cheesecake-botten är gräddad. Så nu ska jag gå och handla all den där cheesen som ska till. Och lite annan komplettering, så att ingen svälter i morgon. Yngste har just åkt i väg för att hälsa på Tvåan före hockeyn.

Och vi hade en så trivsam lång frukost, satt och pratade jättelänge och sen skurade jag maken och Yngste gick bort och pratade med farmor. Just själva pratandet fungerar enklare om det inte är så mycket omgivning, förstås. Och han kom hem och fnissade, farmor hade kommit in på komplicerade släktförhållanden i en familj, som vi inte har särskilt mycket att göra med alls, men det hindrar inte hennes intresse. Och hon sa till Yngste – ‘ja, mamma och pappa blir så upprörda och säger att det inte är så här’, så det budskapet har ändå gått fram. Även om hon tror att vi har helt fel.

– och maken hade haft det bra, han var tacksam för egen toa och vänlig personal. Maten hade varit hyfsad också. Gott så.

Och bilresan gick ganska snabbt och smidigt. Jag vågade t o m äta ett äpple under färden, jag har haft lite känningar av gallan ett par dagar, men nu känns det lugnt igen.

Och morgonen var strålande vacker, jag gick ner till sjökanten och stod en stund och tittade ut över horisonten, lugnande. Och jag mötte en kvinna som badat, +14 i vattnet, hon sade att det kändes lite svalt. Jag hade inte med baddräkten.

Jag är så tacksam för omtanke och att vi haft så roligt dessa två dygn. Nu gäller det att se sig försiktigt omkring igen, vardagens glädjeämnen och bekymmer.

– man blir lika förvånad varje gång. Så nu är Yngste här och han har lite planer för veckan och jag hoppas det blir bra. Och jag har packat en hel del, annat går inte att packa förrän i morgon, så är det bara. Men jag känner mig avslappnad, mest så där att jag slött undrar vilken väsentlighet jag kommer att glömma.

Och Äldsta och hennes familj hade kommit fram. Och lägenhetshotellet hade inte fungerat, dvs flickornas sängar fanns inte, så dom fick inhysas bredvid för natten och föräldrarna fick kompensationschampagne, lite märkligt kanske. Och av bitter erfarenhet har dom enbart en incheckad väska, resten i handbagage. Svärsonen fick en gång sitta större delen av en konferens i sin t-shirt från flygresan (med chokladfläckar), och en Jul kom bagaget en kvart (bokstavligen) innan dom skulle åka tillbaka igen.

Så jämfört med det är ju mitt packande a piece of cake.

att sova i morse. Dessutom var det så himla roligt att Yngste kom hem, tåget var exakt i tid, men det var ändå lite sent, 22.41, och sen skulle det ju pratas lite och tas fram en mycket enkel macka och så, så klockan hann ticka i väg. Sömn blev en bristvara.

Och jag är irriterad över dom stackars julkort jag ändå fick i väg. Värdinnan hade fått sitt när jag kom dit i onsdags. Yngste hade inte fått sitt i går ens. Men svärmor hade fått – tre kvarter bort iofs – så det var väl bra. Och jag ska strax ringa till henne och säga att vi gärna kommer på lunch i dag. Eller det är kanske bättre att maken får ringa när jag väckt honom, hon litar ju mer på honom. Jag anpassar mig.

Och i dag ska jag väl lyckas damma lite.

– kudden. Så till den milda grad. Jag undrar vad gässen ätit, dom vars fjädrar bildar lilla kudden. Nå ja. Nästan så fort jag lagt huvudet på den, så sov jag. Man får förstås räkna bort den lilla stunden när yrseln slår till, men annars så. Och sen ville maken upp vid fyra och jag somnade innan han skulle tillbaka till sängen – inte så bra – och sen var det likadant när han ville upp vid sju. Så den kan betraktas som invigd.

Och den snälle och effektive mannen som gick på vårt tak i går passade på att riva ner en massa jox från taket och det ligger nu på vår insynsskyddade balkong. Jag misstänker att det blir min uppgift att samla ihop eländet innan det kommer regn, för då blir det troligen stopp i avloppet från balkongen. Det är inte roligt, då blir det översvämning, kanske rentav in i vårt sovrum.

– jag somnade tvärt efter maten och vaknade efter en och en halv timme, totalt mosig och omtöcknad. Nu har jag hällt i mig två glas äppeljuice och gett maken hans medicin och sett till att plocka bort vissna petunior, ett evighetsarbete. Men jag har inte mer ont i halsen, jag snyter mig en del och är medveten om att jag har bihålor. Jag hoppas fortfarande att det slutar vid detta. Annars var projektet att gå till coop och köpa mer skivad skinka och så tuggummi på apoteket, men det får bli i morgon.

Jag blir inte ett dugg muntrare av att någon sorts musikjox drar igång på torget i närheten, rejäla förstärkare har dom också.

Och jag tänker att också när jag inte har minsta tillstymmelse till förkylning, så känns det lite osäkert att vakna efter en stund djup sömn mitt på dagen, så här gäller det att sitta still i båten och inte inbilla sig nåt.

och slängda i sina olika kärl nu. Och lapparna som ska med maken är nedlagda i hans väska och jag försöker hålla allt i huvudet, allt som ska packas med, hans klocka med siffror i taket, hans andra stora klocka, telefonen med nummerlistan, böckerna, medicinerna och kläderna. Och necessären.

Och så mina egna saker. Jag tror jag har koll. Och så ska jag ta med en fläkt till en nära vän som behöver den bättre än vi, vi har ju en kvar och kanske behövs inte ens den när vi kommer hem igen. Jag räknar med att det mesta kommer att gå bra. Det lär inte bli så varmt, men jag tar med vatten. Jag tror detta blir bra.