– tillsammans och sen packade han in dom i bilen, när maken och jag åkte till närmaste kyrkan, och när vi kom hem så hade han kommit iväg. Hoppas allt går bra på hans hemväg också. Här går jag och tittar på tomheten, som han åstadkom. Nå, det finns en del kvar, men sex svarta säckar ska transporteras till tippen och så finns det en del som jag ska förvara här, men väldigt mycket är ordnat.

Och jag funderar på om jag ska gå och köpa lite potatis till middagen eller om jag ska ta den lätta vägen och koka tagliatelle, som finns hemma. Men det regnar inte och jag behöver röra på mig.

På något sätt är den här flytten ännu mer tydlig nu, när Yngste har röjt så mycket. Jag vet inte än vad jag ska göra med hans bokhyllor, kanske skänker jag dom till försäljningen här. Fast det finns en liten, smal hylla som jag kan ha till pocketböcker.

med saker som måste göras. Fast just nu känns det faktiskt att alltihop inte måste göras i dag, jag har varit hos min hyresvärd och så handlat lite mat, det ska ju bevars ätas stup i ett. Och där nånstans tog energin totalt slut. Då är det förmodligen bäst att sitta ner en liten stund. Nattsömnen kunde varit både bättre och längre, det tog väldigt lång tid att somna i går. Och jag tänker framåt, på alla dessa lådor jag bör fylla. Och nu kan jag inte se bokhyllorna utan att tänka – ‘ja, men den där boken har jag verkligen inte tittat i sen vi flyttade hit, den kan man nog slänga’.

Jag inser dessutom att det finns en massa kläder, som jag inte haft på mig heller. Knepigt det här. Jag går och hänger lite tvätt så länge. Tvättad i den nya glänsande maskinen.

– inte fundera över vad som kan gå fel, vi kan möjligen göra annorlunda, inte fel. Vad är det som är huvudsaken här? Ur mitt perspektiv är det egentligen att vi ska överlämna svärmor i Guds barmhärtiga händer, i kyrkan hon är döpt och konfirmerad, där hon (faktiskt på en begravning) såg svärfar första gången, där hennes far begravdes, där hon gifte sig, där hennes mor och bror begravdes och där två barnbarnsbarn döptes rätt nyss, en trygg plats för henne, välbekant för oss också. Och sen ska vi äta tillsammans med familjen och med människor som höll av henne, i huset där hon för länge sen gick i skolan, där hennes mor också gick i skolan, hon som brukade berätta om första gången hon såg en bil just där. Läraren försökte få barnen att inte titta genom fönstren, rätt hopplös uppgift, för det var en sensation.

Och så får vi ta det därifrån.

Och nyss sjöng maken och jag Påskens aftonbön. Det är märkligt så lätt och vacker hans röst blir där.

– han ringde nyss upp sin lilla mamma, för att prata med henne på fm i stället för det vanliga eftermiddagssamtalet. Han påminner om att vi åker till Tvåan och att vi får nya bilen på torsdag. Sen hör jag att dom har en längre diskussion om bilfärger, om det är bättre med en mörk eller en ljus bil. Det får vara hur som, vi hade en silverfärgad megane före den här blågrå clion, och jag räknar med att det kommer att gå bra hur som.

Och snart har höger ringfingernagel vuxit ut också. För en tid sen upptäckte jag att den tydligen fått en smäll, oklart när och hur, men den hade bara slagits av, precis nere vid kanten. Det är inte så vidare bra, det blir alltid en liten frans, som fastnar i allting i omgivningen, men nu är den nästan tillbaka till normallängd igen. Vardagens förtretligheter.

Och lite stressad är jag, sista åkturen med nuvarande bilen. Jag kan bara hoppas att jag inte kör på något vildsvin eller nåt annat, och att ingen annan kör på mig heller, det skulle vara så snopet.

var vi uppe i natt. Fast den tredje var så pass nära min väckningstid att jag gick upp ändå. Och i övrigt märks inget särskilt avvikande, lite extra virrighet är det, men svårt att sätta fingret på. Jag vet ju aldrig åt vilket håll det går s a s. Fortsätter avvakta med lätt förhöjd hjärtverksamhet.

Och jag hamnade i ett planerat telefonmöte, fast för min del tog det slut tidigt, dvs plötsligt hörde jag alla andra, men ingen hörde mig. Osynlighet och ohörbarhet är märkliga upplevelser.

Och jag mailade en handläggare om att skjuta på avlastningen och passade på att poängtera vikten av att novemberavlastningen kommer att fungera, eftersom jag har en beställd resa då, torsdag kväll till tisdag morgon behöver jag avlastning då. Jag fick iaf svar att det var noterat, bådadera.

Och jag mailade en vän om en fråga, angelägen för oss båda, så det ser jag som ett fall framåt i min sociala fobi.

– på många sätt med datorn, jag hanterar mobilen hjälpligt, men det där med att skriva längre stycken på mobilen, det är jobbigt. Och inte får man nån överblick heller. Åtminstone är det så för mig. Så det är utpräglat dumt att titta på mobilen där tidigt och se att det skrivits något och börja svara, bara för att man känner tröttheten rinna till. Nå ja, det var en ny kunskap ytterligare, för min egen skull – aldrig försöka skriva mer än tio ord på mobilen. Typ.

Och just nu är det ett kort uppehåll i regnandet, annars förefaller natten ha varit blöt.

Och från den avlägsna tv är det antingen dr Phil eller Almedalen. Pest eller kolera. Det är maken som väljer.

Och jag vaknade av mobilens diskreta väckning, men jag somnade om fem minuter ändå och hann få en dröm där en mycket älskad vän ringde på ytterdörren och jag öppnade i drömmen och hon stod utanför och såg helt förtvivlad ut, det väckte mig snabbt.

komma från väster och sen vräkte regnet ner. Det har förstås blivit lite stopp i avloppet på insynsskyddade balkongen, så jag står med min lilla bambupinne och petar bort löven och geggan, så vattnet kan rinna bort. Sen har det blivit lite ljusare igen, men det är inte helt sommarkänsla här, trots att dom vita körsbärsblommen fortfarande är nästan överväldigande. Första ägaren till fastigheten här var ganska road av växtlighet, så det är vackert på många sätt. Jag råkade passera henne när hon stod bredvid en annan av sina fastigheter och tittade på planket utanför, någon hade inte planterat det hon hade instruerat om. Någon fick göra om. Och vi bor ju på tredje våningen och hit har inte kaprifolen lyckats ta sig.

Själv ska jag ta tag i sommarplanterandet, dvs jag ska starta med att byta ut en del av petuniorna mot pelargoner och margueriter i dom stora blå krukorna vid dörren. Om det inte regnar i morgon fm cyklar jag kanske till blomaffären.

Och jag stod i vårt kök förut i dag och kände mig så tacksam över vårt hem.