– är det f n Yngste, som hänger sig åt. Jag står för dom svarta plastsäckarna. Kanske förstår jag inte riktigt hur det går till, vilka principer han tillämpar, men jag lägger mig inte i. Och det är rätt mycket kvar, tänker jag, som hållit på rätt mycket. Sen frågade han oskuldsfullt om tippen var öppen under helgen. Nej, självklart inte, när folk har möjlighet att åka dit och slänga, då är det stängt. Men på måndag står jag där igen. Och jag lyckades f ö prångla på Äldste en av dom tjockaste böckerna jag tänkt slänga ur våra hyllor.

Och Yngste nyser, mycket damm blir det. Tänk sen, när jag ska börja ett dammfritt liv. Nej, jag inser att det kommer antagligen inte att bli så, men lite bättre ska jag allt bli. Å andra sidan är det väl sällan nån som satsar på att bli sämre.

Annonser

Sitter och gläder mig åt advent, som snart kommer över oss. Numer sen sex år tillbaka sätter vi upp fönsterljusstakarna redan första advent. Maken ansåg tidigare att man var en förslappad typ, som tog ut julen i förväg om man gjorde så, men sen kunde jag berätta att jättefromma bekanta hade dom framme redan, och då gick det.
Men advent är mer och mer stillhet för mig, allt mindre som måste göras. Jag ska läsa den urgamla ‘Om Kristi efterföljelse’ av Thomas a Kempis, en klassisk bok för att fokusera mer på Jesus, i år också. Och försöka tänka på att avstå en del av livets goda. Mer koncentration på kärleken i tillvaron, låta sorg och aggressivitet ta mindre plats.
Och lyssna på Christmas Carols. O Come all ye Faithful…och dom fina svenska översättningarna av Eva Hagberg, en av dom största stjärnorna i nutida psalmboken, särskilt bra just på carols.