Vackert och lite kallt

– iaf under fryspunkten. Och vi har väl sovit hyfsat, maken försedd med en rejäl lårkaka på vänster skinka, kanske skulle det kallas skinkkaka då, vad vet jag. Nu har han ju ingen känsel i vänster sida, vilket ju i detta fall var väl. Och fortfarande den lite andlösa lättnaden över att han klarade fallet utan andra skador.

Sen betydde dagen kontakt med myndigheter på telefon. Myndigheten konstaterade, som jag trodde, att om en fråga har formulerats på ett ofullständigt sätt, så har också svaret blivit lite snett. Jo, just det, som man frågar i skogen får man svar. Om man utelämnar relevanta fakta, blir svaret inte så korrekt heller. Och jag är lite irriterad, men man ska väl inte starta en sms-konversation med utropet ‘jubelidioter’. Det kan försvåra fortsatt kommunikation, gissar jag. Så jag filar på artig ilska just nu.

 

Går det inte

så går det inte. Nu har jag slängt bort tjugo minuter, minst, av det dyrbara livet på att försöka beställa strumpor till mig och maken. Vi har enbart svarta strumpor. Då behöver man inte fundera på det. Och maken har en knästrumpa och en kort socka, knästrumpan eftersom han har en fotortos (glasfiberställning som håller foten plan, annars tappar han tån s a s) som når till knät och sitter fast med kardborreband runt vaden. Jag har vanliga korta. Alla strumporna med lös resår från Gustextil. Jättebra. Fast deras hemsida ville inte alls i dag och trasslade med bilder och hakade upp sig redan där. Men jag gav inte upp. Än. Men när jag fyllt i mitt personnummer på korrekt sätt vägrade den att acceptera det. Så jag gjorde om. Och gjorde om. Och gjorde om.

Acceptera och gå vidare som man säger. I synnerhet om man inte vill ha strumpor, men det vill ju jag. Ska försöka i eftermiddag.