Mat&dryck


limpor. Jag tog fram vågen och började ösa upp mjölet, men upptäcker att nånting är fel, absolut fel. Vågen har börjat väga jättekonstigt mitt i alltihop, när jag testvägde ett smörpaket 500 g, så påstod vågen att det vägde 297, en ganska rejäl skillnad. Så nu vet jag verkligen inte hur dom där stackars limporna blir, mycket irriterande. Och den är inte särskilt begagnad heller, vågen.  Jag får se vad maxi kan erbjuda i morgon. Som det nu var hällde jag lite extra vatten i degen, men bra blir det inte ändå. Jag kunde inte börja om från början, för det är först grahamsmjöl och sen havregryn och vetemjöl och alltihop är blandat. Men jag kom iaf ihåg saltet mitt i irritationen.

Annonser

saffransdegen, som jag gjorde bullar av i dag – väldigt goda f ö – hade ett par nya moment, så det tog lite längre tid än vanligt. Man skulle lägga saffran i sprit, typ rom, och nu råkar vi inte ha så väldigt mycket starksprit i skåpen, men jag hittade nån flaska iaf, så det ordnade sig. Och sen skulle den arbetas en kvart också, smöret och den 3%-iga mjölken hade jag koll på och lät bli rumstempererade innan, och sen skulle det bli lussekatter, efter jäsning i en timme. Jag blev lite inspirerad när jag tittade på Hela Sverige Bakar i går, och dom hade som utmaning att ta en deg på 800 g och sen dela 10 bullar, som skulle väga 60 g plus minus fem g. Så jag delade mina lussekattsbitar och vägde alla 24, det blev 32 gram på nästan alla, nån enstaka 30 och nån 34. Så jag var nöjd med ögonmåttet.

Sen skulle dom jäsa en halvtimme och sen var det dags för ugnen. Väldigt lyckade, maken och jag klämde i oss en och en halv till kaffet.

kan man fråga sig. Nu har jag gjort en pepparkaksdeg också. En halv, för säkerhets skull. Förra året köpte jag Norråkers. Tre lådor under hösten, faktiskt. Som jag till större delen åt upp alldeles själv. Så jag är lite misstänksam mot mig själv när det gäller pepparkakor. Dom här ska skäras, skållad mandel ingår. Förhoppningsvis tar jag tag i detta i morgon eftermiddag.

Sen får vi se vad jag gör med saffran. Det ska komma saffranspåsar från äldsta dotterdottern eftersom hennes klass ska sälja till förmån för en framtida klassresa. Jag använder saffran i matlagningen också, så det behöver inte bli bullar. Det kan bli kladdkakemuffins också. Alla dessa dofter. Kanske skulle jag köpa en hyacint också.

den där, som jag köpte i går. Vi hade trevlig middagsgäst. Och i morgon kommer Äldste för att glädja sin far, ja mig också, förstås. Men då blir det äppelpaj och ingen tårta, en sorts kaka där man lägger äppelklyftor i botten och sen brer över en tjock sockerkaksliknande smet och så häller man på kokande vatten innan man skjutsar in i ugnen. Det brukar vara väldigt gott. Kanske skulle man=jag koka lite vaniljsås också.

Och jag passerade tv:n i förmiddags när Tilde d P och Jesper Börjeson fick smaka på nån sorts efterrätt, som en mästare svängt ihop, blåbär, citron, vanilj och choklad och lite mer grejor. Tilde blev så tagen att hon knappt kunde fortsätta ställa frågor. Riktigt så blir det väl inte med äppelkakan, men det kan vara gott ändå.

– pizziolasåsen står och puttrar. Efter visst trassel, får man säga. Plötsligt vek sig paketet med passerade tomater och rann ut över spisen, men jag skrapade rätt snabbt bort det kladdiga och fortsatte. When the going gets though, the though gets going. Typ.

Och jag vacklar mellan att tycka att jag har det mesta under kontroll och att tänka – ‘det här går aldrig’. Det gäller både maten och flytten iofs. Maken tycker att jag ska ha förtröstan, han tror att jag klarar alltihop. Man kan varenda gång förvånas över hur varm kokande tomatsås blir, dessutom, och så enormt det stänker överallt. Jag kom ihåg att ta på mig förkläde iaf.

Sen ska jag sätta mig och skriva ihop en lista på vad som ytterligare behövs för att femton personer ska bli mätta. Fast Tvåan fixar det som ska ätas till kaffet.

– 23.35, är det kanske lite märkligt att fundera på ev efterrätt till middagen i morgon, men det är så att jag ska försöka ta mig iväg och handla före frukost, kanske finns det jordgubbar kvar då. Och om det mot förmodan finns rabarber, så gör jag rabarberpaj. Annars riktar jag in mig på tiramisu, och då är det bra att veta vad och hur mycket jag behöver. Tre ingredienser tror jag att jag klarar att komma ihåg, savoardikex, citron och 250 g mascarpone. Nånting blir det nog kanske. Annars överlever vi ändå.

Men visst sammanhänger efterrättsplaneringen med att jag är lite hungrig nu, trots bakelserna i går och ärtsoppa i dag. Jag åt rentav tre bokstavskex till kaffet i eftermiddags, men nog tyckte jag att dom var mindre är bokstavskexen i min barndom.

Och visst är det möjligt att stressen har inverkan på vikten, men det gäller att tänka efter före och att känna sig själv också. Det fanns nån sorts rabatterbjudande på fazers blå, när jag handlade senast (och jag har ju nyligen avslöjat mina varma känslor för F blå), men jag insåg att det är bara dumt, för någon som är som jag, att köpa hem två kakor à 200 g. Jag kan inte lura mig själv att dom skulle ligga oätna så vidare länge. Rabatt eller inte.

av att dagen skulle bli lite hektisk, redan innan jag vaknade. Jag drömde att jag skulle laga middag, en sorts lax med farin, ingefära, lime, kokosmjölk och vitlök. Och i drömmen glömde jag vitlöken och blev omåttligt besviken över det. Fast i verkligheten kom jag ihåg, och det var gott, det tycker både maken och jag. Men i morgon blir det den traditionella ärtsoppan, och då är det bara att öppna burken. Äldsta lämnade kvar en bit västerbottenost, så det blir bra.

Det lustiga var att lilla minsta dotterdottern blev alldeles förtjust i knäckebrödet här (delikatess) så hon har tjatat om det sen dess. Och jag tycker det är lite roligt, för jag fick det hos min farmor. Fast där fick man för det mesta extrasaltat smör och så fick man gå ut i trädgården och klippa färsk gräslök.

Nästa sida »