Mat&dryck


kan man fråga sig. Nu har jag gjort en pepparkaksdeg också. En halv, för säkerhets skull. Förra året köpte jag Norråkers. Tre lådor under hösten, faktiskt. Som jag till större delen åt upp alldeles själv. Så jag är lite misstänksam mot mig själv när det gäller pepparkakor. Dom här ska skäras, skållad mandel ingår. Förhoppningsvis tar jag tag i detta i morgon eftermiddag.

Sen får vi se vad jag gör med saffran. Det ska komma saffranspåsar från äldsta dotterdottern eftersom hennes klass ska sälja till förmån för en framtida klassresa. Jag använder saffran i matlagningen också, så det behöver inte bli bullar. Det kan bli kladdkakemuffins också. Alla dessa dofter. Kanske skulle jag köpa en hyacint också.

Annonser

den där, som jag köpte i går. Vi hade trevlig middagsgäst. Och i morgon kommer Äldste för att glädja sin far, ja mig också, förstås. Men då blir det äppelpaj och ingen tårta, en sorts kaka där man lägger äppelklyftor i botten och sen brer över en tjock sockerkaksliknande smet och så häller man på kokande vatten innan man skjutsar in i ugnen. Det brukar vara väldigt gott. Kanske skulle man=jag koka lite vaniljsås också.

Och jag passerade tv:n i förmiddags när Tilde d P och Jesper Börjeson fick smaka på nån sorts efterrätt, som en mästare svängt ihop, blåbär, citron, vanilj och choklad och lite mer grejor. Tilde blev så tagen att hon knappt kunde fortsätta ställa frågor. Riktigt så blir det väl inte med äppelkakan, men det kan vara gott ändå.

– pizziolasåsen står och puttrar. Efter visst trassel, får man säga. Plötsligt vek sig paketet med passerade tomater och rann ut över spisen, men jag skrapade rätt snabbt bort det kladdiga och fortsatte. When the going gets though, the though gets going. Typ.

Och jag vacklar mellan att tycka att jag har det mesta under kontroll och att tänka – ‘det här går aldrig’. Det gäller både maten och flytten iofs. Maken tycker att jag ska ha förtröstan, han tror att jag klarar alltihop. Man kan varenda gång förvånas över hur varm kokande tomatsås blir, dessutom, och så enormt det stänker överallt. Jag kom ihåg att ta på mig förkläde iaf.

Sen ska jag sätta mig och skriva ihop en lista på vad som ytterligare behövs för att femton personer ska bli mätta. Fast Tvåan fixar det som ska ätas till kaffet.

– 23.35, är det kanske lite märkligt att fundera på ev efterrätt till middagen i morgon, men det är så att jag ska försöka ta mig iväg och handla före frukost, kanske finns det jordgubbar kvar då. Och om det mot förmodan finns rabarber, så gör jag rabarberpaj. Annars riktar jag in mig på tiramisu, och då är det bra att veta vad och hur mycket jag behöver. Tre ingredienser tror jag att jag klarar att komma ihåg, savoardikex, citron och 250 g mascarpone. Nånting blir det nog kanske. Annars överlever vi ändå.

Men visst sammanhänger efterrättsplaneringen med att jag är lite hungrig nu, trots bakelserna i går och ärtsoppa i dag. Jag åt rentav tre bokstavskex till kaffet i eftermiddags, men nog tyckte jag att dom var mindre är bokstavskexen i min barndom.

Och visst är det möjligt att stressen har inverkan på vikten, men det gäller att tänka efter före och att känna sig själv också. Det fanns nån sorts rabatterbjudande på fazers blå, när jag handlade senast (och jag har ju nyligen avslöjat mina varma känslor för F blå), men jag insåg att det är bara dumt, för någon som är som jag, att köpa hem två kakor à 200 g. Jag kan inte lura mig själv att dom skulle ligga oätna så vidare länge. Rabatt eller inte.

av att dagen skulle bli lite hektisk, redan innan jag vaknade. Jag drömde att jag skulle laga middag, en sorts lax med farin, ingefära, lime, kokosmjölk och vitlök. Och i drömmen glömde jag vitlöken och blev omåttligt besviken över det. Fast i verkligheten kom jag ihåg, och det var gott, det tycker både maken och jag. Men i morgon blir det den traditionella ärtsoppan, och då är det bara att öppna burken. Äldsta lämnade kvar en bit västerbottenost, så det blir bra.

Det lustiga var att lilla minsta dotterdottern blev alldeles förtjust i knäckebrödet här (delikatess) så hon har tjatat om det sen dess. Och jag tycker det är lite roligt, för jag fick det hos min farmor. Fast där fick man för det mesta extrasaltat smör och så fick man gå ut i trädgården och klippa färsk gräslök.

nu kanske innan jag måste kasta mig in i köket igen. Dagen är fullmatad, kan man säga. Jag har klippt och duschat maken, satt på en tvättmaskin, gjort en köttfärspaj (den är klar om dom berömda tio minuterna) och morgondagens middag (kycklinggryta) och en cheesecake till i morgon. Fast den är inte klar än, det fattas ett lager svartvinbärsgelé överst. Och sen ska jag baka limpor.

Och så är det dagens middag också, förstås. Musslor i tomatsås med pasta.

Jag tror att allting är rätt hittills. Och så fanns svärmors dödsannons i dagens lokaltidning, alldeles som överenskommet. Maken var nöjd.

– jag tittar inte särskilt mycket på alla dessa program, som visar komplicerade saker folk förmodas koka ihop och pyssla med inför Julen. Jag har liksom lagt av. Ernst kommer inte över min tröskel s a s. Men jag pratade lite med Äldste förut och då höll dom just på och skar upp chokladfudgen, ett måste ansåg han. Så jag skickade ett sms till Yngste och undrade hur han såg på det. Och oväntat snabbt, typ vändande knapptryckningar, fick jag svar att det var nog en strålande idé. Ja ja, jag får väl gå och köpa choklad och grädde och marshmallows då. Man biter åtminstone inte av tänder på just det.

Nästa sida »