Mat&dryck


– pizziolasåsen står och puttrar. Efter visst trassel, får man säga. Plötsligt vek sig paketet med passerade tomater och rann ut över spisen, men jag skrapade rätt snabbt bort det kladdiga och fortsatte. When the going gets though, the though gets going. Typ.

Och jag vacklar mellan att tycka att jag har det mesta under kontroll och att tänka – ‘det här går aldrig’. Det gäller både maten och flytten iofs. Maken tycker att jag ska ha förtröstan, han tror att jag klarar alltihop. Man kan varenda gång förvånas över hur varm kokande tomatsås blir, dessutom, och så enormt det stänker överallt. Jag kom ihåg att ta på mig förkläde iaf.

Sen ska jag sätta mig och skriva ihop en lista på vad som ytterligare behövs för att femton personer ska bli mätta. Fast Tvåan fixar det som ska ätas till kaffet.

Annonser

– 23.35, är det kanske lite märkligt att fundera på ev efterrätt till middagen i morgon, men det är så att jag ska försöka ta mig iväg och handla före frukost, kanske finns det jordgubbar kvar då. Och om det mot förmodan finns rabarber, så gör jag rabarberpaj. Annars riktar jag in mig på tiramisu, och då är det bra att veta vad och hur mycket jag behöver. Tre ingredienser tror jag att jag klarar att komma ihåg, savoardikex, citron och 250 g mascarpone. Nånting blir det nog kanske. Annars överlever vi ändå.

Men visst sammanhänger efterrättsplaneringen med att jag är lite hungrig nu, trots bakelserna i går och ärtsoppa i dag. Jag åt rentav tre bokstavskex till kaffet i eftermiddags, men nog tyckte jag att dom var mindre är bokstavskexen i min barndom.

Och visst är det möjligt att stressen har inverkan på vikten, men det gäller att tänka efter före och att känna sig själv också. Det fanns nån sorts rabatterbjudande på fazers blå, när jag handlade senast (och jag har ju nyligen avslöjat mina varma känslor för F blå), men jag insåg att det är bara dumt, för någon som är som jag, att köpa hem två kakor à 200 g. Jag kan inte lura mig själv att dom skulle ligga oätna så vidare länge. Rabatt eller inte.

av att dagen skulle bli lite hektisk, redan innan jag vaknade. Jag drömde att jag skulle laga middag, en sorts lax med farin, ingefära, lime, kokosmjölk och vitlök. Och i drömmen glömde jag vitlöken och blev omåttligt besviken över det. Fast i verkligheten kom jag ihåg, och det var gott, det tycker både maken och jag. Men i morgon blir det den traditionella ärtsoppan, och då är det bara att öppna burken. Äldsta lämnade kvar en bit västerbottenost, så det blir bra.

Det lustiga var att lilla minsta dotterdottern blev alldeles förtjust i knäckebrödet här (delikatess) så hon har tjatat om det sen dess. Och jag tycker det är lite roligt, för jag fick det hos min farmor. Fast där fick man för det mesta extrasaltat smör och så fick man gå ut i trädgården och klippa färsk gräslök.

nu kanske innan jag måste kasta mig in i köket igen. Dagen är fullmatad, kan man säga. Jag har klippt och duschat maken, satt på en tvättmaskin, gjort en köttfärspaj (den är klar om dom berömda tio minuterna) och morgondagens middag (kycklinggryta) och en cheesecake till i morgon. Fast den är inte klar än, det fattas ett lager svartvinbärsgelé överst. Och sen ska jag baka limpor.

Och så är det dagens middag också, förstås. Musslor i tomatsås med pasta.

Jag tror att allting är rätt hittills. Och så fanns svärmors dödsannons i dagens lokaltidning, alldeles som överenskommet. Maken var nöjd.

– jag tittar inte särskilt mycket på alla dessa program, som visar komplicerade saker folk förmodas koka ihop och pyssla med inför Julen. Jag har liksom lagt av. Ernst kommer inte över min tröskel s a s. Men jag pratade lite med Äldste förut och då höll dom just på och skar upp chokladfudgen, ett måste ansåg han. Så jag skickade ett sms till Yngste och undrade hur han såg på det. Och oväntat snabbt, typ vändande knapptryckningar, fick jag svar att det var nog en strålande idé. Ja ja, jag får väl gå och köpa choklad och grädde och marshmallows då. Man biter åtminstone inte av tänder på just det.

– dom där jordnötssmörcookiesarna (jag tror möjligen att dom kommer från Hummingbird)

225 g rumstempererat smör
200 g socker
200 g ljust råsocker
2 ägg
1/2 tsk vaniljessens
240 g jordnötssmör (med bitar)
340 g vetemjöl
2 1/2 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
75 g mörk choklad

Vispa smör o socker + äggen, ett i taget
Blanda i vanilj och jordnötssmör
Rör i mjöl, salt och bikarbonat
Sist chokladen, jag fuskar och tar chokladdroppar, ibland ljus, ibland rentav vita
Och sen gör jag ca 60 kakor. 175°, ca 15 min.

Så nu har jag fryst in kakor, som bör räcka till början av december till makens och mitt kaffe på maten.

I övrigt har jag ont i magen så fort jag reser mig, det känns lite åt katarrhållet, men jag får väl avvakta lite. Dagen har varit lite seg, så.

– det är jag iofs rätt ofta, och ibland äter jag något om det råkar vara så, men just nu gör jag inte det. Jag vet att min kropp inte mår särskilt bra av fler kilo, så det är bara nån sorts självbevarelsedrift, jag har vägt mer, så jag vet. Samtidigt blir jag irriterad på mig själv för att jag tittar missnöjt på kroppen, det är ganska naturligt att kroppen ändrar sig med åren. Men det händer ändå att jag blir förvånad, jag minns liksom inte riktigt det här med höftmåttet, när jag inte ser det. Och jag kan diskutera det här med mig själv, det är trots allt rätt fantastiskt att ha fått fyra barn. Fått och fått, förresten, med viss möda tillhandahållit utvecklingsmöjligheter, skulle jag kanske tycka. Jag såg en genomskärningsbild i en medicinsk bok av gravid kvinna för länge sen, och jag minns fortfarande det skräckblandat fascinerande i att ens organ flyttar runt och trycks ihop på det mest förunderliga vis, när barnet tar plats.

Och jag vet att tidens gång betyder olika saker i olika tider och sociala sammanhang. Jag får väl vara glad för att tandvården trots allt fungerat i min livstid, min mamma hade löständer när hon var mycket yngre än vad jag är nu, och jag tuggar fortfarande på, visserligen lagade tänder, men jag slipper ta ut dom på natten.

På uteplatsen står stora grytan med locket ordentligt förankrat med ett snöre och morgondagens middag (köttdelen) i två plastpåsar inuti. Sen är det bara resten kvar. Nu tror jag inte jag vill göra middag på ett tag. Ett glas vin kanske?

Nästa sida »