ingår det i mina vanor att läsa en sorts andaktsövningar, som kallas Korsvägsandakter. Det betyder att man stannar inför olika händelser i Jesu lidande. Det vanligaste är fjorton stationer, som det kallas, man har sänt från den stora Korsvägsandakten på Långfedagen från Rom ett par gånger.
Just i kväll läste jag stycket om där Jesus tar korset på sig. Bönen som fanns där är för mig också en påminnelse om vad som är skärande verklighet för så många, här och nu och långt borta. Jag kan inte påverka särskilt mångas situation, men jag kan komma ihåg att be för dom utsatta. Det här var bönen –
Herre, du har låtit dig förhånas och bespottas. Hjälp oss att vi aldrig deltar i hånandet av de lidande och de svaga. Hjälp oss att känna igen ditt ansikte i den förnedrade och den åsidosatte. Hjälp oss att inte rygga tillbaka för världens hån, när lydnaden för din vilja framställs som något föraktligt. Du har burit korset och inbjudit oss att följa efter dig på denna väg. Hjälp oss att ta emot korset, att inte fly in i det som bedövar, att inte klaga och att inte låta vårt livs möda förmörka vårt hjärta. Hjälp oss att gå kärlekens väg och komma fram till den sanna glädjen genom att underkasta oss dess krav.