Tigerliljan's Weblog

Det ska ju till. Väderappen har varit lite vacklande, blir det snö i natt eller inte? Det vet jag väl inte förrän jag vaknar i morgon. Jag fick tidigare erbjudande att byta till sommardäck i veckan som gick, men då var jag ju inte hemma, så jag bytte till i morgon. Just nu verkar det lite trist ändå. Inte blir det bättre av att jag har en tandläkartid på eftermiddagen, ett hål under en tidigare lagning bevars ska lagas. Hon frågade om jag brukade ta bedövning redan när jag fick tiden och jag svarade ‘oh ja’, så det är lite dystert för bedövningen ska ju släppa så småningom också, så jag tänker handla med de nypåsatta sommardäcken före lunch, så jag har det gjort.

Sen läste jag förstås som vanligt dödsannonserna, någon önskade att gästerna på den anhöriges begravning skulle ha fina kläder, inte nödvändigtvis svarta, och det är väl hyfsat rimligt. Sen var det en annons, som berörde mig mer, någon som var läkare och författare och plötsligt en vacker dag för kanske tjugo år sedan stod utanför vår dörr, och hur det nu var så kom han och hans väldigt trevliga hustru in och blev sittande oväntat länge, trevligt, vi anknöt lätt och obesvärat i ett vindlande samtal.

En god vän sade att den där väldiga skuren vi hade i går också innehöll åska, men det missade vi. Jo, vi klarade sommartiden så här långt. Fast först ställde jag, obegripligt nog, klockorna åt fel håll. När jag lagom lyckats trassla till en ny tid i den där klockan med siffror i taket, så kom jag på mitt misstag och fick börja om igen, men nu är rentav mikroklockan rätt. Fast när vi skulle åka till kyrkan fick jag nästan stresspåslag, för klockan som sitter på ett hus vid torget hade inte ställt om, så den visade 08.33 och det kändes väldigt fel, men bilklockan hade gjort sin plikt och var 09.33. Det var våfflor vid kyrkkaffet, som vi deltog i. Damerna som fixade hade nog inte trott att det skulle bli så många, så våfflorna tog slut, men det fick väl ses som lyckat då. Kyrkokören sjöng vackert och rent praktiskt fungerade det för oss. Jag hoppas förstås att det gått bra för Äldste ändå, han skulle tillbringa helgen med hemvärnet och jag hoppas att det inte innebar att han behövde sova ute.