Nu är maken duschad, lakanen är bytta och två maskiner tvätt är ordnade. Som vanligt var jag rätt glad över att ha en påse köttfärssås att ta fram. Och plötsligt började det störtregna, våra fönsterbleck ger ordentlig resonans. Självklart är jag ändå lättad att vi inte – ännu iaf – har det som Äldsta. Hon skickade bild på den decimeter snö de hittills fått, det snöade tydligen fortfarande dessutom. Och i kväll ska jag förstås ställa om de klockor, som inte gör det själva. Sommartid, sommartid. Jag och maken börjar vänja oss vid hemmatillvaron igen. Just nu tittar han på ett program om Tati. Det märkliga är att maken var oerhört förtjust i Tatis filmer (jag somnade rätt lätt) och när han kom hem efter sin långa tid på rehabkliniken, så hade jag köpt en box med alla Tatis filmer. Det blev inte alls så himla lyckat. Faktiskt har en del i det visuella berättandet förändrats sen Tatis storhetsdagar, maken tyckte helt enkelt att det var lite segt. Men nu är han väldigt entusiastisk över det här programmet tydligen, bra så.