Tigerliljan's Weblog

Den lyxigare varianten, förstås. Jag hade tänkt att vi skulle äta lite tidigare än vanligt, men det blev nog bara en kvart och sen hade det ju kommit en del snö på bilen. Dessutom hade det blir klar is på parkeringen, så det gällde att vara försiktig. Lyckligtvis var det ingen is alls på trottoaren, där maken fanns. Men vägen in till Tvåan var rätt slabbig, i alla fall var omkörningsfilen rätt hopplös, men vi kom fram ändå. Svärsonen kom ut och hjälpte till att få upp maken för trappan, så det gick ganska bra. Sen fick vi minisemlor, nån sorts chokladminimuffins, chokladmaränger och en helt underbar citronkaka. Sen var vi – eller jag iaf – rätt mätta och maken blev ganska fort trött dessutom, så Äldste hjälpte oss nedför trappan och vi åkte hem och solen hade inte gått ner än, den bara låg väldigt lågt och sken otroligt starkt, men snön ligger kvar.

Sen blev jag lite inspirerad och klippte av en dm hår innan jag tvättade det. Jag hoppas att det betyder att det blir lite enklare att fläta på morgonen. Jag lyssnade iofs på radioprogrammet Stil när jag åkte hem i går och det handlade bl a om kejsarinnan Sissi, hon hade hår till anklarna och det tog två eller tre timmar varje dag att sätta upp håret, det verkade mycket besvärligt alltihop. I sht som hon behöll samma midjemått hela sitt vuxna liv, det betydde förstås att betjäningen fick dra ihop korsetten i ryggen, och då kunde hon ju inte äta. Ett mycket trist liv alltså.

Men det är totalt vitt ändå, och det känns trist. Maken sov utmärkt i natt, jag var lite mer stressad i början av natten och hade svårt att somna. Men annars är det en vanlig lördag-efter-avlastning, dvs dusch av maken och en del tvätt. Jag ser fram emot eftermiddagen, att träffa tre av barnen och deras familjer hos Tvåan. Enda problemet är förstås att maken ska ta sig uppför deras trappa, men jag hoppas på det bästa. Det finns ju ett antal starka män i närheten där. Jag har också tänkt att jag ska försöka ställa bilen så att maken inte behöver gå över hela deras grusplan för att komma till trappan, ständigt försöka hitta praktiska alternativ, det är inte säkert att det som först dyker upp är det bästa. Och jag ska se till att vi äter lite tidigare än vanligt, så att vi kan komma iväg. Vi behöver förstås inte dricka kaffe efter maten här och nu, jag antar att Tvåan har mer kakor än vi behöver. Självklart ägnar jag en liten tanke åt Yngste, som den här gången lyckades ringa maken under avlastningen. Han hade berättat att han ska åka till Barcelona med jobbet, maken var inte säker på när det skulle inträffa, men ändå. Annars är det som vanligt, jag blir rätt lättirriterad när maken varit på avlastning, han har då lättare att trassla till saker han tänker på. T ex trodde han att vi kanske firade någons födelsedag här i eftermiddag. Nej, ingen i vår familj fyller i närheten, och jag tycker då, lite irriterat, att det borde han väl veta. Men så enkelt är det förstås inte, han försökte hitta en anledning till att vi skulle träffas och att anledningen helt enkelt är att Äldstas familj är i närheten på sin hemväg, den tanken slog honom aldrig. I övrigt kan jag konstatera att han har ett rejält blåmärke på vänster arm och också små sårskorpor där, så han slog sig tydligen rejält när han ramlade. Dock är det ett litet mirakel att han hittills lyckats ramla utan att bryta sig alls.