Regnet smattrade högljutt på fönsterblecket ovanför fönstret där jag sov. Jag trodde först att det var min väninna som mådde dåligt i badrummet, men det var regnet. Det var en tidig mässa i morse också och sen åkte vi tillbaka och åt frukost, gott och närande, regnet pågick. Sen satte jag mig i bilen och åkte en halvtimme innan det blev snö, sen blev det mer snö, typ lättare snöstorm i en timme och så övergick det till regn sista halvtimmen. Jag passade på att köpa mer parmesan, frysta svarta vinbär och den där goda sortens frysta jättebullar, när jag ändå passerade willys. Och så var det apoteket, där tog det tid, men jag var ändå nöjd att jag sen kunde koncentrera mig på att fixa en omelett och en mugg kaffe. Under tiden hade snöfallet kommit hit och nu är gräsmattorna vita igen. Suck härifrån.

Maken är hemma också nu. Det blev lite kaos med bilen, jag vill ställa den så nära dörren han använder, men då kom det en sjuktransport och påpekade att han körde någon som inte kan gå. Jag flyttade tillfälligt på bilen förstås, men jag tänkte att om patienten inte kan gå, så använder man väl rullstol och då är maken sämre lottad när han ska ut från avlastningen. Men hur som, jag lastade ihop hans saker och så fick jag en kopp kaffe (!) och det har aldrig hänt tidigare. När jag fått på maken jackan och vi var nästan vid dörren så dök det upp en personal, som ville uppdatera dagarna, och det är inte heller vanligt. Nackdelen just nu var att on kom när maken stod upp, och det blev ganska ansträngande för honom, men nu sitter han i sin älskade fåtölj. Tydligen hade han sovit dåligt sista natten, tyvärr, och dessutom hade han ramlat, dock utan att skada sig. Jag kan inte göra något alls åt det, jag blir ledsen förstås.