Fast jag kom upp i tid efter en natt med hyfsad sömn. Innan jag lade mig tittade jag en stund på ett engelskt program om klim akteriet, inte för att jag var särskilt berörd själv, jag hade inga som helst symptom. Jag somnade mycket riktigt i fåtöljen, men vaknade till efter tio minuter, så jag kunde borsta tänderna och lägga mig. Och jag kom ihåg att lägga makens skjortor i tvättmaskinen innan vi åkte till kyrkan. Solen sken och det var liten kör och ganska mycket folk. Vi hade diskuterat det innan och kommit överens om att vi skulle gå med in på kyrkkaffet, så det gjorde vi. Det var länge sen vi var i lokalen, och man hade piffat upp det hela betydligt. Vi fick goda semlor, energiska damer som fixat, och det var roligt att sitta och prata med folk. Och just nu snöar det, rätt misslyckat när det faktiskt kändes lite vårlikt i förmiddags. Men det hände mig något underligt när jag satte mig i kyrkan, jag vill inte gå in på detaljer, men jag såg en mycket klar scen framför mig och det var alldeles väldigt sorgligt, så mina första minuter gick åt till att hämta mig från en tydlig känslomässig vision. Min mamma brukade se saker framför sig i förväg, så jag hoppas att jag inte plötsligt har ärvt den förmågan.