Av olika skäl, jag sov nästan åtta timmar i natt, bara det! Maken vaknade vid kvart i två och ville upp och det gick bra och sen somnade vi om och sov alltså så länge. Solen sken när vi vaknade och jag ställde mig i duschen i solsken, alldeles väldigt fint, kändes ovant. Frukosten blev en kvart senare än vanligt, men det gick bra ändå. Och nu är det helt mulet igen, men i går kväll var det en alldeles otrolig solnedgång, alldeles orangerosa himmel, och solnedgången har förstås flyttat sig en bra bit sen i julas. Och jag ska göra cannelloni med spenat och ost, det blir gott. Lite kontrast till drömmen precis innan jag vaknade, jag befann mig hos en familj jag aldrig besökt, men man erbjöd mig middag, som jag fick äta alldeles ensam i ett rum och det var nån sorts kycklingbitar i väldigt färglös sås och sen visade det sig att det satt en massa människor i deras matsal (jag vet inte ens om de har nån matsal), men då skulle jag ändå gå hem. Det var lite sorgligt alltihop, men jag sov bra ändå. Och så undrar jag, inte första gången, hur många andra människors besynnerliga drömmar man själv traskar runt i.