Det var länge sen, det har varit snö och halka och det ena med det andra, men i dag tog jag mig samman. Det hänger också ihop med att natten blev likadan som den förra, alltså mer sömn än jag vant mig vid. Möjligen har den nya medicinen en positiv inverkan på olika sätt, jag tror kanske att smärtlindringen har blivit lite bättre. Hoppet lever. Och det är nog rätt nödvändigt att fortsätta promenaderna. I går greps jag av någon sorts inspiration och tog fram två bullar ur frysen och har just snickrat ihop var sin semla, vi ska äta soppa först.

När det är länge sen man tittat på omgivningen, så har det förstås hänt saker. Folk har flyttat in i de tre hus, som jag förra året häpnade över att man börjat bygga, när jag då startade mitt promenerande. Det står utemöbler på de stora balkongerna och allt ser bebott ut. Fast sen gick jag också förbi ett hus, där det förut fanns en av ortens revisionsbyråer. Jag minns när jag satt och pratade med chefen där och noterade hans tjusiga danska läderstol, men nu höll man på och byggde om yttertaket, det såg ut att vara dags. Tydligen ska det bli bostäder nu och då är det väl bra om taket är helt.