Eftermiddagen skulle ägnas åt diverse inköp. Jag hade sett ut en tvålkopp på Ikea, som man skulle kunna hänga på duschstången. När jag äntligen kom hem, så visade det sig att det behövde vara fem cm från väggen och så var det inte här. Suck. Men nu har jag gjort en kombination med den hittillsvarande tvålkoppen och en del av den nya, så lite enklare blev det, även om det kunde varit bättre. Och sen skulle jag hämta den där formen 20×20 cm som jag tänker ha vid godistillverkning framöver, och den ser åtminstone ut kunna fungera. När jag ändå var där, så passade jag på att gå in på willys och köpa kycklinglever, som inte funnits på ett par veckor på maxi. Sen hade det dessutom kommit meddelande att en enkel cd-spelare, som jag skickade efter eftersom den nya datorn förstås inte är försedd med cd-spelare, så nu har jag hämtat den också. I morgon ska jag lämna bilen på service, så jag antog att det är bäst att inte ha kvar rullstolen i bilen, så jag har tagit upp den till lägenheten nu.

I dag är det rätt mörkt här, det regnar igen och skymningen sänker sig. Och jag sitter och funderar på något, som kanske inte är viktigt för någon annan, vad vet jag. Hur som, för många år sedan sade någon – ‘ja, ingen kan ju tänka sig in i hur någon annan har det’, och jag tänkte att det här var någon, som rimligen borde veta mer än jag om det här, men i dag slår mig faktiskt tanken att jag inte tror det. Jag tror att det visst finns ganska många människor – tack och lov – som kan tänka sig in i andras svårigheter, kan vara empatiska, kan hjälpa till. Bara det här att veta att någon annan tänker på en med värme och omtanke, kan vara en stor hjälp. Jag är själv tacksam för värme och omtanke, även om de allra flesta inte kan helt förstå de svårigheter jag möter i min vardag. Vi får väl försöka kämpa på också där vi inte kan veta allt.