Tigerliljan's Weblog

Dukarna blev ganska ordentligt hopvikta och lagda i sina lådor, men underligt nog hade den lilla rutiga duken jag brukar ha på ett avlastningsbord i köket bara försvunnit. Men det finns resurser beträffande dukar här, så jag kunde plocka fram en annan. Sen blev jag lite längtande inför tanken på vår och växtlighet och tittade i mobilens bilder och då framgick det att jag planterade penséer på uteplatsen 9 mars, och det är ju inte så förfärligt långt dit. Å andra sidan vågade jag inte gravplantera förrän första veckan i april, det är ju lite mer utsatt för frost på marken. Och jag hoppas att citronträdet och myrten kommer att klara övervintrandet här, det ser lovande ut än så länge. Men jag var väldigt trött där på eftermiddagen, jag vet inte varför, men det får väl vara så. Jag orkade iaf laga morgondagens middag och en att frysa in också, pizzaiolasås till fläskfilé. Jag hade glömt att den där pizzaiolasåsen stänker så väldigt, det är som att ha Vesuvius på spisen, och jag lyckades sträcka armen över vid ett utbrott och kokande tomatsås på armen är verkligen rätt smärtsamt. Den här gången ställde jag mig en stund med armen under kallt vatten och det tycks ha haft effekt. Förra veckan lade jag kanten på handen på locket jag just lyft av en gryta och då hade jag lite bråttom, så jag bara fortsatte utan vatten, och det var en dum idé.

Mer tog det inte att vika ihop granen och plocka bort ljusstakar och det andra jag tar fram inför advent och jul. Sen var det en annan sak att kroken jag har till den stora adventsstjärnan lossnade, så nästa gång får jag stå där och spika upp en ny. Nej, jag orkar inte vara ordentlig i dag. Och jag har inte plockat undan dukarna än, så det gör jag väl i eftermiddag. Lite konstigt ser det ut nu, innan jag har vant mig. Som alltid undrar jag lite vagt hur det ser ut om/när jag tar tag i lådorna igen. Så konstigt som livet är vet man verkligen inte. Det har regnat och blåst hela natten, men just nu är det uppehåll och ganska ljusa moln. Jag tänker på ett trädgårdsprogram jag tittade på i går, sista kvarten bara, men ändå. Det var en serie, en engelsk man som åkt runt från Venedig, genom Kroatien och vidare och nu var han på Hydra och grävde ner olivträd, apelsinträd och diverse annat. Han konstaterade att det skulle bli så vackert med apelsinerna mot det blå havet när man gick genom porten. Nu har jag ingen port och inget hav, iofs inget apelsinträd heller, men nog längtar jag efter tanken att kunna sitta ute i min enkla växtlighet. Jag kan konstatera att rosmarinen frös i år också, men jag köper en ny, när det blir dags.