Tigerliljan's Weblog

Väldigt glad att tekniken vill igen, och så tacksam över era vänliga kommentarer. Jag tänkte att efter detta långa uppehåll, så finns det kanske ingen kvar som läser. Samtidigt tänkte jag att när/om jag skulle komma igång igen, så skriver jag ju också för att själv komma ihåg vad som hänt, så det fick väl vara så då, men nu känns det bra. Dagarna går, jag försöker tänka på att nu har vi ändå passerat midvintersolståndet, så det blir ljusare. Enligt solfilmen åtta minuter jämfört med förra veckan. Tack för det. Annars följer jag det fortsatta kriget i Ukraina med stor fasa, jag läste om den invaderande arméns inbördes vanor och förfärades förstås. Jag var tvungen att sätta mig och läsa Yngstes julklappsbok The Queen av Andrew Morton. Just nu har jag hunnit till Andrews födelse, där det är tydligt att föräldrarna tog sig betydligt mer tid. De två äldre barnen lämnades ofta i veckor, rentav månader, hemma när det var utlandsresor. Numer kan man ju skypa och diverse tekniska finesser, men där i början av femtiotalet skrev man brev och det blev lite mer sporadiskt. Sen blev jag rätt förvånad över att man ändå var så handfallen när kungen dog och man inte lyckades informera Elizabeth på ett rimligt sätt. Allt var inte bättre förr. Men här har vi ätit lax med vitlök och kokosmjölk, en förblivande favorit. Sen blir det spännande att se hur det kommer att gå med den nya datorn här, den nuvarande är bortåt tio år och börjar bli lite trött. Sonen påstod att han trodde att jag nog skulle få igång den själv, men det tvivlar jag på. Han kommer nog att få hjälpa mig. Han har ju bytt syssla här efter årsskiftet och kanske betyder det att han kan disponera sin tid lite annorlunda, vad vet jag.

Kanske kan det här fungera. Jag har, som någon redan förstått, haft trassel med min mobil. Innan hade jag totaltrassel med datorn, och övergick därför till att peta på mobilen, men nu! Äldste sonen har just hjälpt mig att göra av med en sorglig mängd pengar på en ny dator, som lär inträffa i mitt liv om ett par dagar, men så lyckades han också att få igång bloggen via datorn. Kanske. I övrigt traskar jag på, jag vänjer mig – kanske- vid att resten av livet sova i tretimmarspass, för det verkar vara det nya normala, typ. Och i övrigt har jag ett still liv. Om detta lyckas, återkommer jag,