Ingen går förstås i repris. Men i morse tog jag mig upp, hyfsat glad i hågen, bilen var ju lagad. Sen hade jag lagt i tvätt i maskinen rätt tidigt och räknade med att jag skulle kunna hänga den tvätten före frukost och så stoppa i makens skjortor som jag skulle kunna hänga efter kyrkan. Fast när jag hade duschat började tvättmaskinen pipa och visade en felkod som inte fanns i beskrivningen. Men jag googlade och den betydde ‘lödder’ och det såg jag ju. Fast den fortsatte tvätta med önskat resultat och jag kunde tvätta skjortor utan att den protesterade alls. Lättad. Och det var så fint i kyrkan, så många att gudstjänstordningen tog slut. Kören sjöng fint, både den äldre och flickkören och vi fick sjunga den ortodoxa böneföljden som kyrkobön och till slut sjöng kören Otto Olssons Advent.

Vi åkte hem, maken vilade och vi åt lunch. Det var ganska dimmigt på vägen till Tvåan, men ett långvarigt vägbygge är praktiskt taget klart nu, så det var bra. Men så skulle ju maken ta sig upp för deras trappa med stadigt räcke, men han blev så där stressad som han kan bli, och vägrade helt plötsligt att röra på sig. Den starke svärsonen kom ut och stöttade honom och så fick han sätta sig en stund på en stol som vi bar ut på farstubron och sen kunde han ta sig in i huset. Vi fick överdådigt fika förstås, och sen gick det ganska smidigt att gå nerför trappan och in i bilen. Nu har vi en stilla kväll.

Annons