Förmodligen ett uttryck för trötthet och allmän feghet. Vi har hittills inte fått särskilt mycket snö, men jag gav upp tanken att åka till kyrkan. Jag kände mig uppriktigt ängslig för att det, trots begränsat snöfall, skulle vara halt. Och så sommardäck och tanken att skrapa rutor och lasta in rullstolen i bilen och så det där att maken skulle ta sig över den eventuellt hala trottoaren, nej jag gav upp. Och min saknad efter högmässan är betydande, även om vi samlade ihop oss och bad här hemma. Sen vilade maken och jag fixade ihop en potatisgratäng igen och den här gången var jag mer noggrann med hur mycket vätska, som skulle till, så den blev alldeles lagom. Det var f ö en strålande vacker solnedgång, mycket långt åt söder nu.