fredag, 18 november, 2022


Enligt både min väderapp och meteorologen på tv ska det bli snö i morgon. Det är ju inte alls ovanligt att det kan komma ett rejält snöfall så här års. Jag minns förstås hur det var för arton år sedan. På lördagen var det fortfarande gröna gräsmattor och maken kämpade med att ta upp vår lilla eka ur sjön och så bytte han till vinterdäck på den bil vi hade vinterdäck till. Så kom söndagen, fortfarande gröna gräsmattor, och på eftermiddagen satte han sig i bilen och åkte fem mil till en sammankomst han hade sett fram emot. Jag var hemma, för jag hade lite annat som skulle fixas. Han kom tydligen ordentligt fram, men sen hade han tydligen svårt att gå uppför trappan där man skulle vara och efter en stund hjälpte en bekant honom till akuten och sen kom han inte hem. Stroke. På morgonen ringde sjukhuset och klargjorde situationen, maken hade själv ringt på kvällen när man behöll honom men han hade ju inte kunnat förklara vad som var fel. Nå, nu fick jag ta bussen, och reservnycklarna till bilen, som han parkerat ordentligt. Och då fick jag sopa bort 1,5 dm snö som föll där på förmiddagen och så fick jag åka till sjukhuset och börja vårt nya liv. På måndag är det alltså 18 år sedan och nu är jag inte säker på att vi kan åka till kyrkan på söndag med våra sommardäck om det blir snö. Jag är lite extra påverkad av det här.

Som vanligt har jag förstås duschat maken, tvättat och lagat mat. Lax med mangosalsa och ris. Äldsta tipsade mig om att hon läste på förpackningen att man tydligen numer kokar jasminris ungefär som pasta, så det gjorde jag och det gick bra. Men just nu har jag äntligen tagit mig samman och sitter med fötterna i blöt. Mina tånaglar kräver en lång blötläggning för att det ska vara möjligt att klippa dom och det är så tråkigt. Dessutom lyckades jag tappa boken jag läste förra gången i baljan med vatten och det var trist. Det blir förstås ännu tristare om jag tappar mobilen, men jag ska lägga den på en plats en bit bort, så det ska inte hända. Och i dag är det Äldstes födelsedag, lilla han. I går lyckades han montera luftvärmepumpen hos dom och det var väl i lagom tid. Han är lyckligtvis en händig person, nästan som min pappa, som han tyvärr inte har särskilt klara minnen av. Pappa dog när Äldste var drygt tre år, men händigheten och entusiasm för älgjakt finns där ändå.