tisdag, 15 november, 2022


Bekanta till mig säger sig ha drabbats av kortvariga biverkningar. Själv fryser jag, men det brukar jag göra på kvällen, jag har ont i fel arm och sen är jag så ledsen. Det är så väldigt tungt just nu och en del av det är att jag blir så ledsen när maken så ofta tycker att han ska berätta för mig att han är sjuk, att han inte ser åt vänster, att han inte kan röra sig och jag känner mig så besviken. Även om jag på ett plan förstår att det också är ett uttryck för hans sjukdom, så tänker jag att om någon vet det, så är det väl jag, som lever så intensivt med detta. Jag är helt medveten hela tiden om att vi lever ett konstigt och annorlunda liv. Och jag vet också att han är beundransvärt tålmodig i sina svårigheter, jag är inte alls lika.

Vi åkte till vårdcentralen och jag plockade ihop rullstolen och maken fick sätta sig. En vänlig kvinna sade att vi skulle gå runt hörnet för vaccination, så det gjorde vi. Och jag fick plocka fram våra leg och så väntade vi lite och så blev vi nästan visade in i fel rum, men sen hamnade vi rätt och jag plockade av maken lämplig mängd kläder även om han hade lite synpunkter på det och märkligt nog inte märkte att jag redan gjort det, sen fick han sin spruta, men då kom det in en läkare och sög ut sjuksköterskan innan jag hann få min vaccindos, men hon kom ju tillbaka, så nu är det klart. Fast jag måste säga att jag är lite slut nu. Jag hade trott att när jag ändå var ute med bilen så skulle jag kunna svänga förbi coop och hämta ut kartan jag skickat efter. Det gick inte, för kommunen har stängt av gatan för man sätter upp julbelysning, så vi åkte hem och jag fick hjälpa upp maken till lägenheten och sen hämta upp rullstolen och hopfällbara stolar, som brukar ligga i bakluckan. Jag ska ju lämna in den för städning i morgon och då får jag väl se till att röja lite. Sen kunde jag promenera till coop och hämta kartan. Jag upptäckte att jem&fix har affischlister, men det får bli ett projekt för morgondagen, nu sitter jag still en stund.

En halvtimme senare än vad jag egentligen gillar stod jag ändå vid maxi, så nu har vi ungefär en veckas mat hemma. Och jag har packat in rullstolen i bilen inför vaccinationen i eftermiddag. Men först ska jag laga löksoppa. När vi var ganska nygifta köpte jag två eldfasta sopptallrikar och de blev förstås inte använda när vi hade stor familj. Men jag tog en snabb promenad nyss och köpa en liten dekoration att ha vid ytterdörren. Och jag hade funderat rätt länge på en ny kavaj till maken, så det blev en blåmelerad.

Natten var lite seg, och maken som väldigt sällan klagar, sade att det kändes ganska hopplöst. Jag förstår honom, men jag kan inte göra så mycket åt det. Det är bara att ta en dag, och för all del natt, i taget.