söndag, 13 november, 2022


Det var ett fint firande här på eftermiddagen hos Äldstes familj. Äldsta sondottern hade bakat en väldigt god tårta och lillasyster hade bidragit med kakor och vi satt runt fikabordet och det var så fint. Roligt att träffa svärdotterns föräldrar, de hade nyss kommit hem från två veckor på Cypern, där de varit många gånger. Mannen gjorde fn-tjänst där för rätt länge sen, men nu hade de bott på ett hotell med god mat, havet hade hörts i bakgrunden och så cikadorna förstås. Sen åkte vi hem i mörkret och det fanns förstås ingen parkering i närheten, totalt jättefullt i närheten, så jag fick ge mig iväg en bit och det kändes lite stressigt. Maken stod ju och väntade vid hissen och jag visste att han var trött, men han hade klarat det bra. Sen måste jag dessutom plocka upp rullstolen ur bilen i kväll eftersom jag ska besikta bilen i morgon förmiddag och det känns som om man ska ha tomt baksäte då. Jag får vänta lite tills sammankomsten i det närliggande kapellet är slut, så att det lättar på parkeringen i närheten. Sen lyckades jag punktera vänster pekfinger med den väldigt vassa ostkniven, och den detaljen fick mig nästan att falla ihop. Så kan det bli.

Det är mycket som blir enklare om man har den där marginalen på fem extra minuter och det hade jag i morse. Sen hade natten iofs bestått av sömnstunder på två timmar i taget och det är rätt tröttande. Jag såg i går någon sorts reklam på fb från någon from sida, som skulle tala med en kvinna som vårdat sin svårt cancersjuka man, och hur fint det blivit, hur nära varandra de kommit och hur det hade givit en större närhet till Gud också. Och nej, jag tittade inte, det kan ha varit bättre än jag befarar. Men redan för många år sedan irriterade jag mig på människor som efter att ha gått igenom svårigheter förklarar att det gjort dem till bättre människor och att på det hela taget var eländet fint, så där i efterhand. Men den som står här i leran har inte riktigt det perspektivet, kan jag säga. Jag tror verkligen inte alls att jag har blivit en bättre människa på de här arton åren (nästa måndag) som maken varit sjuk. Jag är trött och otålig och ledsen.