lördag, 12 november, 2022


För två veckor sedan bröt jag ju av en nagel och lyckades sen med hjälp av en instruktionsfilm på Youtube att klistra ihop den på det mest praktiska vis. Fast den höll en vecka, gott så. Och då gjorde jag fel och klippte ner den rätt mycket. Då hade jag ju inget att fästa ett nytt försök med nagellim och tepåsevarianten, så jag har bytt plåster stup i ett. I går kväll tröttnade jag på det och klippte ner den så långt det gick och filade det mest ojämna, och det går bra. Fast det är lite bisarrt att den bit av tepåsepappret som hamnade på den hela biten av nageln vägrar släppa. Jag duttade ju på det där nagelborttagningmedlet för lösnaglar, som man skulle använda, och det fungerade utmärkt på den skadade delen av nageln. Både lack, papper och lim försvann, men inte pappret på resten. Och i dag har jag gnuggat med mer borttagningsmedel, både vanligt och så lösnageljox, men det hade ingen effekt, så nu får det vara så. Det finns gränser för hur mycket engagemang man orkar lägga ner.

Det blev lasagne ändå och snart fryser jag in två middagar. Fast det blev ingen promenad. Jag gick till blomsteraffären och köpte två amaryllisar, röda med lite vitt i. Den ena har jag satt i en kruka på köksbordet och den andra ska Äldste få i morgon när vi ska fira lite i förväg. Det finns så många sysslor man kan ägna sig åt dessutom. Nyss plockade jag fram stegen och tog mig an makens hatt, som brukar ligga på hatthyllan. Den har blivit väldigt dammig och även om maken inte använder den numer, så tyckte jag ändå att den kunde vara lite mindre dammig, så nu ser den bättre ut. När maken var frisk hade han den då och då, noga räknat hade han en hatt till, men när siste morbrodern skulle begravas övertog Äldste den andra hatten. Och i övrigt har jag, som så många andra antar jag, tittat på bilder från de befriade delarna av Ukraina. Det är inte över, självklart inte, men människor ser ut att vara rätt nöjda att inte längre vara ockuperade. Självklart följer jag de arma gammalsvenskbyborna också.