Just nu sitter jag i fåtöljen och hoppas att morgondagen kommer att bli bra. Jag har nyss duschat maken, vilket jag inte brukar göra på kvällen. Vi är båda lite trötta då, men eftersom maken verkligen behöver skuras efter avlastningen och det är helgdag i morgon, så var det nödvändigt att göra så här. Och frånsett att det var svårare än vanligt, så är det ändå klart nu. Lite förbryllad var jag nog att ingen personal nämnde det där fallet när jag hämtade maken, men det kan förstås vara så att ingen av dom vänliga som satt runt fikabordet var i tjänst i går, vad vet jag, men nästa gång ska jag nämna det, tänker jag. Och om någon undrar, jo, maken har hunnit nämna ett antal gånger hur bra det är att vara hemma. Självklart förstår jag det, men ändå.