Nu antar jag att maken kommer att fortsätta titta på alla dessa dessa valprogram och man kan ju ändra sig på valdagen, men så här långt är vi klara. Jag hade kollat väderappen flera dagar och sett att det skulle iaf inte vara regn i dag, så när maken borstat tänderna satte jag ihop rullstolen och tog på honom kavaj och sen rullade vi iväg. Det var förvånansvärt svårt att komma in i hissen, men när jag vände på stolen så de stora hjulen var först, så gick det bra. Maken hade förstås oroat sig för hur jag skulle kunna ta stolen nerför dom fyra trappsteg han i vanliga fall brukar gå ner till bilen, men jag gick runt huset på släta marken och jag visste var trottoaren var nerfasad, så det gick också enkelt. Fast det är en liten men tydlig uppförsbacke, men jag stannade och vilade på mitten. Sen var det lite kö innan vi kunde komma in och skärmarna som var valbås var lite små och stod lite trångt till för rullstolen, men vi lät oss inte hindras av såna petitesser. Dom två valmottagarna råkade båda ha haft barn i samma klass som Yngste. Så är det att bo på en liten ort. Sen lyckades jag glömma makens krycka i lokalen, vilket jag kom på halvvägs hem, men som han sade ‘jag sitter och väntar’, så det ordnade sig.

Sen kom jag på att matlistan i går blev fel, jag glömde köpa sidfläsk till ärtsoppan jag ska koka i morgon, så efter maten cyklade jag och köpte. På vägen kunde jag också hämta ut ledlampor till fönsterljusstakarna, som redan kommit. Jag beställde i går. Det är väl tre månader kvar, men plötsligt är det lördag före Första Advent och då är jag beredd. Kanske tar jag en liten stund i den blommiga soffan nu.

Annons