Tigerliljan's Weblog

I god tid plockade jag in rullstolens alla delar i bilen och sen såg jag till att nästan koka färdigt soppan vi skulle äta när vi kom hem från vårdcentralen. Det är trots allt skillnad om det tar tolv minuter eller en halvtimme innan man får mat. Sen hjälpte jag maken upp från sängen där han vilade lite och så här mitt på dagen har det blivit riktigt varmt, så han kunde åka utan jacka. Nästan inga bilar på parkeringen vid vårdcentralen och då var det enkelt att sätta ihop rullstolen. I entrén finns det numer en skärm som man ska anmäla sig och betala på. Det gick bra och jag hade dessutom noterat att det satt en papperslapp om att om man hade tid hos fysioterapeut, så skulle man gå ut igen och gå runt huset till en ramp. Jag tog tag i rullstolen och gick ut och runt. Där fanns en skylt om sjukgymnastik, men det framgick inte vart man skulle gå för att hitta sjukgymnastik. Någon ramp syntes inte särskilt. Det fanns en dörr som det stod ‘smittskydd’ på, men snett ovanför fanns det en balkong, där det satt ett antal ur personalen, så jag hojtade upp och frågade. Jo då, vi kunde gå in genom smittskyddsdörren och ta hissen sen, så det gjorde vi och till slut till rätt väntrum och fick träffa en rask ung man, som lovade att fixa en remiss och sen kunde vi ta oss tillbaka till bilen via den där rampen, som hade väldigt mycket växtlighet framför sig. Och så fick maken sätta i bilen och jag fick plocka isär rullstolen igen och så kunde vi åka hem och äta. Fast när vi kom hem så hade det förstås varit lite mycket för maken, så han kunde verkligen inte veta att vi hade rullstolen med oss hem igen och hur det hade gått till och sen var det också ett osäkert kort hur länge vi får behålla den och vems den egentligen är. Ja ja, många problem var det, tydligen, och jag blir irriterad och tycker att jag har klarat det mesta många år, så han kunde väl bara lita på att jag klarar det som behövs. Men jag orkade inte rösta också, det får bli i morgon.

Svalaste morgonen på den här sidan midsommar, tror jag. Men jag drog av fukten från rutorna och åkte och handlade. Ett par veckor har jag försökt köpa tändstickor utan att lyckas. Jag försökte hitta dom på platser som jag tyckte var logiska, men det har inte lyckats. Så i dag frågade jag en personal, som hastigt svarade ‘bredvid frystårtorna’ och pekade i den riktningen. Ja ja, vad vet jag, så när jag hunnit dit i handlandet så letade jag. Förgäves. Lite längre fram frågade jag en annan personal, som snabbt svarade ‘vid fryspåsarna’. Jomenvisst, där fanns dom. Så nu har jag fjorton askar, det ska väl räcka ett tag. Och jag är fortfarande förbryllad.

Senare i dag ska vi träffa den person, som tydligen ska kunna skriva remissen om fotortos. Fast jag grubblar på om jag bör ta med den (inte så väldigt) hopfällbara rullstolen till detta äventyr.