Makens id går ut i november, så det börjar bli dags att boka. Jag bet ihop och bestämde mig för att nu skulle jag inte ge upp. Det fanns möjlighet förut fem minuter bort, men nu har man flyttat maskinen fem mil bort och det komplicerade förstås det hela. Men efter mycket trassel lyckades jag boka tid 20 september kl 12, inte alls idealiskt för oss. Maken får skippa sin vila mitt på dagen och så får vi ordna id-kort och sen kan vi väl äta på McDonalds där i närheten. Suck.
Här på tidig kväll skulle jag åka till en veckomässa och när jag svängde bilen runt torget stod det en vaktbil med blinkande ljus och mitt i torgets plantering (praktiskt taget) stod det en polisbil med tillhörande polis. Nå ja, jag åkte vidare. När jag kom hem såg allt lugnt ut, men det visade sig att en missnöjd medborgare hade tagit en stol och krossat fönster på kommunhuset. Lokaltidningen hade lyckats ta bild på det hela. Det har krossats en hel del fönster här den senaste veckan, men vi lär ha det så tryggt försäkrar man.
Den trevliga hjälpmedelskvinnan kom med en bättre rullstol, bra så. Hon visade sig dessutom vara ångloksentusiast lustigt nog, så hon och maken hade ett roligt utbyte där. Sen diskuterade vi fotortos och vi enades om att jag skulle ringa ortopedföretaget. Man hade händelsevis telefontid, så jag ringde. Men det behövs ett nytt läkarintyg för att man ska kunna göra något. Jag gick in på 1177, men det fanns ingen möjlighet att boka tid under resten av året. Ok. Jag testar att boka hjälpmedel, men det var inte heller så enkelt. Jag skrev i a f vad vi behövde, och så får vi se om det blir något svar på det. Och nu är jag helt slut. Det där om att man ska vara frisk för att vara sjuk stämmer verkligen.
Hjälpmedelskvinnan kom som avtalat. Då hade dessutom Äldste tittat in en kort stund och sade till henne att den förra rullstolen lämnades in i går. Så skulle vi testa med maken och det var inte en total succé. Den där nyare satt åt om höfterna, om man säger så, så hon skulle leta reda på en lite större och komma hit i eftermiddag igen. Sen tyckte hon att maken borde ha en ny fotortos och det är ju inte precis så enkelt, men hon skulle kolla lite. Lycka till, tänker jag.
Sen kollade jag nätet i söndags och fick tag på lagom små klädnypor. Jag använder dom till makens frottéhandduk som han har som servett vid maten. Och i dag kom paketet till ett sånt där skåp i närheten. Som vanligt blir jag lite förvånad över att det behövs en så gigantisk låda.
Tigerliljan's Weblog 