Som vanligt, vilket inte alls är en självklarhet, jag är tacksam varenda gång det fungerar, så kom jag iväg för att veckohandla tidigt. Den här veckan var det förstås annorlunda, för när jag var klar och skulle åka hem, så var gator och trottoarer mer eller mindre fyllda av ungar på väg till skolan. Visst är det lite rörande och jag tänker på mina barnbarn, som är på väg på olika sätt där dom bor.

Jag tittar lite extensivt på dom där stackars människorna som står och bakar i England, i dag skulle dom tydligen göra glasstårta och det var minst 33 grader varmt, knepigt. Själva åt vi älgpannbiff och det var gott och blev dessutom två middagar att frysa in.

Sen har jag suttit och tittat på den där koftan, framkanten som drog ihop sig lite, och efter att ha rådgjort med min stickguru, som inte trodde att man skulle kunna blocka den till bättring, så har jag repat upp och håller på att plocka upp igen. Det är tredje gången jag försöker göra mer rätt, och jag har förstås tänkt ha koftan länge, så det får väl gå.