Jag vet förstås att jag klagar rätt ofta på sömnen, och det är dagens ämne. Jag har visst varit med om värre, men särskilt många timmar var det inte. Jag tänkte lite stressat att efter maten lägger jag mig på den blommiga soffan och vilar. Det var målbilden och nu är jag här. Söndag betyder ju att vi har en bestämd tid att förhålla oss till. Det är ju inte makens bästa gren. De flesta andra människor kan skynda sig om det verkligen behövs, men maken kan inte. Han har en hastighet och sen räcker det. Om det blir ont om tid, så går det snarare mer långsamt för honom. En utmaning för hans omgivning aka mig. Men i dag kom vi i väg i tid och det är rätt fantastiskt att när jag sätter mig där i bänken, så sjunker pulsen och det mesta får rimliga proportioner.