Det började så, när jag väntade på gästerna, men ganska snart blev det hällregn. Gästerna var rätt blöta när dom kom. Det blev så väldigt trevligt, jag är så tacksam. Maken var rätt trött mot slutet men samtidigt så väldigt glad. Vi har känt varandra så länge, det är nästan osannolikt så lång tid som gått. Ändå är det så väldigt lätt att bara knyta an och fortsätta. Jag hoppas deras hemresa gick bra. Dom sade åtminstone att maten var god, och jag tyckte nog det själv. Lyckligtvis klarade den att vänta lite och tiramisu skulle jag kunna äta ofta.