Tigerliljan's Weblog

Alldeles nyss såg jag på nätet att regionen här har gått ut med en uppmaning att man inte ska söka vård ‘i onödan’. Men så praktiskt. Hur ska man veta vad som är vad? Ah ja, nu brukar vi inte söka vård så ofta, så vi ska väl klara det också. Och det är fortfarande varmt. Jag tänkte ett tag gå ut och sätta mig på uteplatsen i skuggan, men så tittade jag ut innan och då förefaller grannens uteplats att vara fylld, så pass att folk liksom står på min uteplats också, så jag väntar lite. Det är hyfsat här inne, så jag klagar inte. Om en liten stund skulle jag kunna ta fram var sin miniglass.

Det är väl sällan det är läge att skriva ‘pigg fredag’, inser jag. Men ibland blir jag omotiverat trött och ledsen och i dag är det en sån dag. Jag vet inte, det kan ju bero på att jag definitionsmässigt är så frisk och rask. Maken är jämförelsematerialet, ständigt, och han är så tydligt bräcklig, och här står jag och kan göra både det ena och det andra. Så vad har jag att klaga på? Och jag har mat och tak över huvudet dessutom. Så jag kan liksom inte riktigt tillåta mig att känna att det är lite tungt. Och jag ser mig omkring och ser människor, som drabbats av rätt förfärliga saker. När jag var ute och hämtade makens medicin så mötte jag en kvinna, som tydligen inte såg mig, och jag kom ihåg att hon fått problem med synen och redan för många år sedan hade hon hörselproblem. Mannen är död sen ett antal år. Jag minns hans 50-årsdag, en fruktansvärt varm Annandag Pingst, på den tiden det var helgdag, men jag var chef, så jag fick ta mig dit. Han hade fått en oljemålning, Fiskargubben, som han var väldigt nöjd med. Tur att vi är olika, tänkte jag. Fast när han fyllde 40 hade bekanta tjudrat en get i trädgården som present, och då var förstås en lite smaklös tavla att föredra.