tisdag, 9 augusti, 2022


Att tänka om är ibland lite knepigt. I dag har jag gått runt och inte riktigt fattat att jag inte kom i väg den här gången. Flera gånger märkte jag att jag tänkte att jag gör det här, så att det är klart när jag kommer hem. Så dumt av mig. Det kanske också visar lite hur mycket jag sett fram emot dom här dagarna. Men en dag i taget förstås. Och jag passade på att tvätta fötterna i eftermiddags. I går kväll fick jag sätta mig ner och tänka ut matsedel för veckan. Jag är inte alls frestad att kopiera maten på listan för makens boende, så mycket kräm kan jag inte tänka mig och inte ens pytt i panna i dag kändes frestande. Sen provade jag den där yllekoftan jag tjatar om. Det blir nog bra, men jag började på första kanten fram veckan innan vi åkte bort, men jag tyckte inte det blev bra. Det tycker jag inte fortfarande, men jag tittade mer i detalj i dag. Jag ska repa upp och börja om, så den blir kanske klar till vintern.

Det var nog personligt rekord, jag tror jag stod utanför maxi 07.05. Jag undviker förstås folk, den där smittspridningen måste ju finnas på fler ställen än på avlastningen. Tröttsamt. Men nu sitter jag i solen med en mugg kaffe och tänker att i eftermiddag tar jag en liten stund i blommiga soffan. Fast först ska jag hänga tvätt och sätta in en kyckling i lergryta i ugnen. Jag hoppas att döttrarna har haft ett bra dygn, jag tror möjligen att Tvåan och dottersonen skulle åka hem i dag. Jag fick en fin bild på när dom fikade i går i trädgården utanför Äldstas boning. Jag är så tacksam för att mina barn umgås och att dom då och då talar med mig också. Det är förstås inte självklart att man gillar sin familj.