Tigerliljan's Weblog

Åtminstone gissar jag det. När jag tuggade på min goda nybakade limpa hann jag tänka att det var väldigt vad skorpan var knaprig, men jag insåg rätt snabbt att det var en tredjedel av en kindtand i överkäken. Suck. Just nu känns det som om man skulle kunna stoppa upp huvudet i hålet, men det är iofs fysiskt omöjligt. Ganska raskt i morgon bitti kommer jag att ringa tandläkaren förstås. Usch.

Det känns så, när jag nu satte mig på uteplatsen med en mugg kaffe. Veckans handlande i morse och sen ska alltihop packas upp när man äntligen är hemma. Först tyckte jag att det var lite dyrt med 40 kronor för vitkålen, men sen tänkte jag efter. Just nu står en mindre långpanna i ugnen med fyra middagar kålpudding, så det är bra. Limpdeg jäser och andra tvättmaskinen är på gång. En helt vanlig dag och det är jag tacksam för. Samtidigt är det lite konstigt ändå, det känns lite tomt. Jag ser fram emot nästa vecka, men lite konstigt är det. Vi har visserligen inte gjort utflykter på väldigt länge, men jag har liksom haft en känsla av att vi skulle kunna, och nu är det borta från dagordningen s a s. Maken har större svårigheter och det kommer nog inte att bli bättre.