måndag, 27 juni, 2022


Det var 28,3 i sovrummet nu när maken lade sig. Vi har fläkten på och ett fönster öppet. När jag tittar åt sydost är det en tydlig svart front på väg, men om det betyder åska eller ens regn vet man aldrig. Jag håller förstås koll den här stunden jag sitter uppe. Skulle det börja regna stänger förstås fönstret genast. Jag undrar hur det blir i morgon bitti eftersom jag planerar att handla som vanligt. Det vore lite snopet att pricka in veckans regniga halvtimme, men jag avvaktar. Ständigt denna väntan på både det ena och det andra.

Det är förstås fortfarande varmt, nattens sömn var rätt fragmenterad, kan man säga. Men till slut är det ändå morgon och när jag står där och ber laudes ringde mobilen och tandhygienisten var sjuk, stackarn, så dagens tid avbokades. Och jag blev rätt lättad eftersom tiden egentligen var helt fel i vår dygnsrytm. Hon som ringde är en servicesinnad person, men hon har en tendens att tala till en som om man vore en intellektuellt lågpresterande femåring, men jag antecknade en ny tid och tackade så mycket. Sen gick jag och bytte den topp jag hade tagit på mig för att se prydlig ut i väntrummet mot en vit, tunnare, överdimensionerad som maken haft i stället för nattskjorta för ett par år sedan. Och i går skickade jag efter ett par (förhoppningsvis) tunna svarta långbyxor, som jag kan lägga upp till önskad längd, tänker jag. Jag fick nån sorts inspiration under senvåren och skaffade mig ett par normala shorts inför sommaren. Jag glömde temporärt att jag är extremt obekväm med att exponera mina ben, väldigt mycket beror förstås på mina påfallande åderbråck, men så är det. Dessutom var dom där byxorna på rejäl rea.