Tigerliljan's Weblog

Nu har jag tvättat håret och skurat vasken i diskbänken och badrumsspegeln, sånt där som ska till när jag ska åka nånstans. Och sen tänker jag på hur väldigt trött jag är på mig själv. Jag hör själv hur tråkig jag låter när jag försöker få maken att röra sig framåt. Han har så väldigt lätt att tappa koncentrationen och då står jag där och tjatar, delvis eftersom jag vet hur trött han plötsligt kan bli och då är det jag som har ansvaret. Men jag vill inte vara den som står där och påminner med ett påtagligt irriterat tonfall, men nu är det som det är. Visst förstår jag att omgivningen inte förstår s a s, men det är så tröttsamt ändå. Jag ville orka.

Maken är nu på avlastning och jag har handlat det vi eventuellt ska tugga på fredag till måndag, det behövs också. Och så passade jag på att köpa nya madrasskydd, behövs ibland det med. Så nu sitter jag här och funderar över min tillvaro så där i allmänhet. Jag hoppas maken får hyfsade dagar, hans favoritmedavlastare sov just när vi kom in, men å andra sidan fanns en av makens absoluta favoriter i personalen när vi kom. Jag kan inte göra något åt det ändå. En del funderar jag förstås på att Yngste i förbigående sade att pappa är inte i så bra form just nu, han borde kanske träna lite. Jo, man kan tycka det, men jag tjatar på honom om den där lilla promenaden runt kylskåpet varje morgon och han är inte precis sprudlande över det, och jag orkar inte så mycket. Vårt konstiga liv.