Det är alldeles lagom nu att sitta på uteplatsen, som vetter åt öster. Jag har burit upp extrasängen och madrassen igen och Yngste åkte med ett tåg strax efter sex. Det har varit väldigt fint att träffa honom lite. Sen är det irriterande att maken ska förklara för honom hur han ska gå till tåget och när han har gått, så undrar maken ängsligt om kanske sonen var hungrig, när han åkte i väg. Nej, det var han inte, mammas mackor med rabarbermarmelad och så en bit cheddar håller nog värsta hungern på avstånd. Och för mig är det, som alltid, väldigt störande att maken så extremt sällan kan lita på att jag fixar. Vi har trots allt varit gifta så väldigt länge och jag har fixat och ordnat så mycket, men vad makens förtröstan angår, hade vi kunnat träffats i går.