lördag, 11 juni, 2022


Tanken är att jag ska lägga mig tidigare än vanligt, just eftersom jag trött redan och inte någonsin vet hur natten blir. I går vaknade maken tjugo över ett, och jag som haft svårt att somna, hade då sovit en halvtimme. Då känns det segt, i sht när jag undrar om han kommer att vakna varenda timme, men det gjorde han inte. Han vaknade bara tjugo över fyra, så det gick smidigt. Men det är känslan av osäkerhet som är så nötande. Och självklart skulle det vara väldigt konstigt att sova en hel natt.

Det är alldeles lagom nu att sitta på uteplatsen, som vetter åt öster. Jag har burit upp extrasängen och madrassen igen och Yngste åkte med ett tåg strax efter sex. Det har varit väldigt fint att träffa honom lite. Sen är det irriterande att maken ska förklara för honom hur han ska gå till tåget och när han har gått, så undrar maken ängsligt om kanske sonen var hungrig, när han åkte i väg. Nej, det var han inte, mammas mackor med rabarbermarmelad och så en bit cheddar håller nog värsta hungern på avstånd. Och för mig är det, som alltid, väldigt störande att maken så extremt sällan kan lita på att jag fixar. Vi har trots allt varit gifta så väldigt länge och jag har fixat och ordnat så mycket, men vad makens förtröstan angår, hade vi kunnat träffats i går.

Eftersom jag var lite bekymrad över citronträdet efter vintern, så konsulterade jag en expert i blomaffären, som rådde mig att beskära först och sen plantera om. Planterandet tog lång tid innan jag fick till, men nu skjuter det nya blad och så finns det en mängd knoppar. Det finns tre gröna citroner också, men jag tänker att alla dessa knoppar kanske det inte blir så mycket med. Ah ja, jag får avvakta. Kanske syns det på bilden.