torsdag, 9 juni, 2022


Det var en väldigt bra dag, absolut. Och maken var så tacksam och som vanligt förvånad över att det gick så bra, ungefär som jag sagt. Ja ja. Och väl hemma planterade jag ju och kunde sitta ute på min lite lätt överbeväxta uteplats, det var en underbar försommarkväll. När jag sen gick in mådde jag inte alls bra, lätt illamående till programmet om Concorde, men det gick över och jag antar att det var nån sorts trötthet, som slog till. Inte helt oväntat.

Vi tog oss både dit och hem. För tillfället är jag så mätt att jag undrar om jag nånsin mer blir hungrig, men erfarenheten säger att det kommer att kännas annorlunda sen. Och den älskade dottersonen såg väldigt glad ut och tyckte att dagen hade varit bra. Han såg glad och överraskad ut när han öppnade manchettknapparna, och Äldsta hade köpt roliga muminmuggar och allt som allt var det nog en fin dag för honom och oss alla. När vi gick hade han börjat montera högtalare, som hans föräldrar bidrog med. Maken vilar nu, och jag är oväntat trött, får jag säga.

Bara uppe två gånger i natt och sov i övrigt. Just nu står två limpor i ugnen, solen skiner och före ett ska jag hjälpa in maken i bilen och så åker vi till Tvåan. Man håller på och bygger om vägen, så norrgående trafik får tydligen åka en omväg via en annan ort, men det är jag beredd på. Jag har inte informerat maken än, en sak i taget. I går hade jag nån sorts planering att jag skulle plantera lite på förmiddagen, men nu skjuter jag det till i kväll. Och så sitter jag här och muttrar över det här med kontanter, omöjligheten att få tag på hundralappar. Jag ger upp och det är lite konstigt att det ska vara så svårt.